woods befinnande. Detta beviljade ararefter han tog afsked och gi: Hans manliga skönhet och mer 3 väanliga behaglighet blefvo ögonblick gen är net för e unän beundran. Mas a. jelf hade sett mindre af hans perso. av de öfriga, ty den förlägenhet, som öfverg öt hennes ansigte med den starkaste rodun: d det ögonblick han lyfte henne upp, hace beröfvat henne förmågan att betrakta Ponom efter deras inträde i huset. Men hen hade sett nog af honom för att förena s g i de andras hela beundran, och med ett eftertryck, som alltid åtföljde hennes beröm. Hans person och utseende voro just sådana, som hennes fantasi alltid hade målat hjelten i en favorit-roman; och i hans uppförande att bära henne in i huset utan allt krus låg en snabbhet i tanken, som serdeles rekommenderade honom i hennes ögon. Ilvarje omständighet, förenad med honom, var intressant. Hans namn var godt, hans boning låg i deras favorit-by, och hon fann snart att af alla manliga drägter var en jagtrock den som dädde bäst. Hennes inbillningskraft var fall verksamhet, hennos tankar voro benagliga, och smärtan af en försträckt fotmöl aktades föga, Sir John helsade på dem så snart väIret tillät honom att sticka ut näsan; och sedan Mariannes olyckshändelse blifvit omalad, tillfrågades han ifrigt om han kände tgon herre vid namn Willoughby på Alenham. — Willoughby! utropade sir John; hvad, ir han på orten? Det var en god nyhet; ag skall rida dit öfver i morgon och bjuda tnom till middag på Thorsdag.