lade bort bössan och skyndade till hennes bistånd. Hon hee 1-st sig upp, men hennes fot hade blitvit vrickad i fallet, och hon kunde knappast stå. Den unge mannen erbjöd henne sin tjenst; men då han märkte att hennes blygsamhet afslog hvad hennes ställning gjorde nödvändigt, tog han henne i sina armar, utan vidare dröjsmål, och bar henne ned för kullen. Passerande trädgården, hvars port Margaret lemnat öppen, bar han henne sedan direkte in i huset, dit Margaret just var anländ, och lemnade icke sin börda förrän han nedsatt henne i en stol i förmaket. Elinor och hennes moder uppstego förvirrade vid deras inträde; och under det bådas ögon voro fästade på honom med en synbar förvåning och hemlig beundran, gjorde han ursäkt för sitt intrång gerom att berätta orsaken dertill på ett så öppet och behagligt sätt, att hans utseende, som var ovanligt vackert, fick ökadt behag af hans röst och uttryck. Om han också varit gammal, ful och tarflig, skulle han vunnit mrs Dashwoods tacksamhet och välvilja genom en sådan tjenst mot hennes barn; men nu gaf inflytandet af ungdom, skönhet och behag ett intresse åt saken, som anslog hennes känslor. Hon tackade honom upprepade gånger och bjöd honom taga plats; med denna ljufva röst, som alltid utmärkte henne; men detta afböjde han, emedan han var smutsig och våt. Mrs Dashwood had sedan att få veta, till hvem hon stod i så stor förbindelse. Hans namn, svarade han, var Willoughby, och hans närvarande hem Allenham, hvarifrån han hoppades hon ville tillåta honom äran att aflägga ett besök följande dagen för att efterhöra miss Dash