den officer, som söker sast anställning i armen, den högre kurs, som dertill, för olika vapen, erfordras. Här odlas företrädesvis den militära vetenskapen. Dessa kurser böra dock vara ovilkorligt förbundna med militära öfningar i gymnastik, fäktning, ridning, m. m. Lärare äro här företrädesvis generalstabsofficerare, kunnande dock äfven civila personer, inom särskilta läroämnen, vara anställda såsom lärare. Insigten och lärareskickligheten äro de bestämmande, icke skrået. Frivilliga skarpskytteföreningar. Det är önskligt att frivilliga föreningar eller kårer för vapenöfningar städse förefinnas, börande de också af staten uppmuntras. Härigenom hålles den militära öfningen, framförallt målskjutningen, vid lif; härigenom uppehålles hos nationen den sannt militära anda, som ligger i benägenheten att kämpa för sitt land och att ordna sig derför. Af den allmänna värnepligtens tillämpning lida dessa föreningar intet intrång, fastmer ligger deri för dem en väckelse och uppmuntran att bilda sig och fortlefva. Ynglingar, som här utbilda sig, böra kunna frikallas från den förberedande rekrytbildningen och kunna hela sin värnepligtstid qvarstå i en sådan förening. Naturligtvis måste de dock derjemte tillhöra den reguliera armåen. Deremot böra de medlemmar af de frivilliga föreningarne, som ingått i landtstormens ålderskategori, kunna, om de vilja, bilda sina egna kårer, som äfven under krig bibehålla sina egna kadrer. De hafva ju, likasom den öfriga landtstormen, det lokala försvaret sig företrädesvis anförtrodt. Flottan. Då här endast är fråga om landtförsvarets ordnande, har sjöförsvaret ej kunnat komma i betraktande i annan mån än som värnepligtens tillämpning inverkar äfven på detta sednare försvar, då nemligen en del af det värnepligtiga manskapet måste tagas ifrån landtarmen, för att vara disponibelt till sjövapnen. Naturligtvis är det från kustbefolkningarne denna kontingent måste tagas, hvadan också, i det förslag, son här uppställes, de militärdistrikter, derifrån flottan bör rekrytera sin bemanning, blifvit bestämda efter en befolknings numerär, som medgifver uttagandet äfven af detta manskap. Det antal värnepligtige, som man velat härför afsätta, uppgår till omkring 12,000 man af första uppbådet, en numerär, som kan anses ganska hög, men som betingas deraf, att man ansett kustförsvaret böra spela en hufvudsaklig rol vid ett försvarsväsen af nästan uteslutande defensiv natur. Det hör alltså ej hit att vidare tala om sjöförsvaret; dock kan man ej undertrycka den åsigt, att när flottan kommer att bemannas med kusternas sjövana befolkning, så vinnes för detta vapen ett långt dugligare manskap än nu, då en stor del af båtsmännen, när de inräda i tjensten, måhända alldrig förr satt sin fot på skeppsbord. I öfrigt gillas fullkomligt den vid sednaste riksdag antagna och nu i kraft trädda planen, att dela sjöförsvaret i tvenne afdelningar, den egentliga flottan och det S. k. ,,skärgårds-artilleriet, hvilket sednare likväl lämpligare bort kallas , kust-försvaretk, då deri böra ingå äfven kusternas befästningar. Stående trupper. Af den organisation, hvarom här är fråga, följer, att alla stående trupper blifva obehöfliga, likasom de ock, till följd deraf, höra anses obehöriga. Här finnas dock förhållanden, särdeles vid en öfvergångsperiod, som kunna göra vissa undantag från denna regel i någon mån berättigade. Så torde hufvudstaden, dels för det kongliga hofvets skull, dels såsom en förstärkning vid ordningens upprätthållande vid ett och annat tillfälle, kunna göra anspråk på att ega en ständig trupp. Då emellertid det är här fråga om landets försvar, men icke om vare sig hoflyx eller gensdarmeri, så hafva vi lemnat detta moment alldeles åsido. Efter att sålunda hafva genomgått de hufvudsakliga punkter, som förekomma vid det uppgjorda organisationsförslaget, jemte de allmännaste motiverna derför, återstår det oss att framlägga detta förslag, hvarmed början skall ske i morgon. TTR