Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1866, sida 2

att hon bade hyrt ett ställe så längt från Norland, att det hindrade honom från att vara henne till nägon tjenst vid flyttningen. Han kände sig verkligen förargad deröfver; ty just det hvartill han hade inskränkt uppfyllandet af sitt löfte till fadren gjordes genom denna anordning omöjligt. — Allt husgerådet skickades sjöledes. Det bestod törnämligast af linne, silfver, porcelaine och böcker, tillika med ett vackert fortepiano, tillhörande Marianne. Mrs John Dashwood såg med en suck packorna afgå; hon kunde icke låta bli att känna det tungt att, som mrs Dashwoods inkomster skulle blifva så obetydliga i jemförelse med deras egna, skulle hon hafva någon vacker husgerådssak. Mrs Dashwood tog stället på ett år; det var fullständigt inredt, och hon kunde genast taga det i besittning. Ingen svårighet uppstod på någondera sidan angående vilkoren; och hon väntade endast tills hon försålt sina effekter på Norland och bestämt sin tillkommande hushållning, innan hon afreste till vestern; och emedan hon var ovanligt rask i verkställandet af allt som intresserade henne, var detta snart gjordt. — Hästarne, som hennes man efterlemnat, hade blifvit sålda staxt efter hans död, och då ett tillfälle nu erbjöd sig att afyttra vagnen, samtyckte hon, på sin äldsta dotters allvarliga uppmaning att likaledes sälja den. Om hon endast rådfrågat sina egna önskningar, skulle hon serna behållit den för sina barns beqvämlighet; men Elinors klokhet segrade. Hennes visdom inskränkte äfven antalet af deras tjenare till tre; två pigor och en betjent, hvilka de utvalde bland dem, som varit i deras tjenst på Norland.