Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1866, sida 1

hvilket, om det icke utvisade liknöjdhet, likväl talade om något nästan lika litet lofvande. Ett tvifvel på hennes kärlek, om man antager att han hyste det, behöfde icke väcka hos honom annat än oro. Det skulle sannolikt icke framkallat denna nedslagenhet, som ofta röjde sig hos honom. En mera förnuftig orsak kunde finnas i den beroende ställning, som förhindrade att han gaf efter för sin kärlek. Hon visste, att hans moder hvarken sökte göra hans hem trefligt för det närvarande, ej heller gaf honom någon försäkran att han kunde skapa sig ett eget hem, utan att noga rätta sig efter hennes åsigter. Med en sådan kännedom som denna, var det omöjligt för Elinor att känna sig lugn. Hon var långt ifrån att lita på denna följd af hans förkärlek för henne, som hennes moder och syster ansågo såsom alldeles säker. Nej, ju längre de voro tillsammans, u tvifvelaktigare syntes beskaflenheten af nans tillgifvenhet, och ibland under nägra plågsamma minuter, trodde hon den icke vara annat än vänskap. Men, hvad dess griäuser än måtte vara, var det nog, då den märktes af hans syster, att göra denna orolig, och på samma sång oartig. Hon begagnade sig af första tillfälle att förolämpa sin svärmor med anledning deraf, omtalande för henne så uttrycksfullt sin broders lysande utsigter, mrs Ferrars beslut att båda hennes söner skulle göra ett präktigt parti och den fara, m väntade hvarje ung qvinna, hvilken försökte att fånga honom, att mrs Dashwood hvarken kunde låtsa sig vara omedveten, eller försöka vara lugn. Hon gat henne ett svar, som utvisade hennes förakt, och lemnade ögonblickligen rummet,