Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1866, sida 1

hans känslor äro mig sallkomligt bekanta, kan du icke undra på att jag önskar undvika hvarje uppmuntran af min egen partiskhet genom att tro eller kalla det mera än det är. I mitt hjerta hyser jag föga — knappast något tvifvel om hans företräde. Men det är andra punkter, som måste öfvervägas, utom hans tycke. Han är mycket längt ifrån att vara oberoende. Hvad hans moder verkligen är, kunna vi icke veta; men af Fannys tillfälliga omnämnande af hennes uppförade och tänkesätt, hafva vi aldrig dragit den slutsatsen att hon skuile vara älskvärd; och jag misstager mig mycket om icke Edward sjelf har kännedom om att det skulle blifva många svårigheter i vägen för honom, om han önskade gifta sig med en flicka, som hvarken hade stor förmögenhet eller hög rang. Marianne var förvånad att finna huru mycket hennes moders och hennes egen inbillning hade öfverträftat sanningen. — Och du är verkligen icke förlofvad med honom? sade hon. Likväl blir det helt säkert snart. Men två fördelar skola härröra af detta uppskof. Jag skall icke förlora dig så snart, och Edward skall få större tillfälle att uppodla denna naturliga smak tör din favorit-sysselsättning, hvilket måste vara så oundgängligt nödvändigt för din framtida lycka. OT om han kunde blifva så uppeggad al ditt snille, att han lärde sig att rita sjelt, hvad det skulle vara förtjusande! Elinor hade aflaggt sitt verkliga omdöme för sin syster. Ilon kunde icke anse sin partiskhet för Edvard i ett så gynnande tillstånd som Marianne hade trott. Der var ibland en brist på lif hos honom,