Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1866, sida 1

len bästa tanke i verlden om hans godnet och förstånd. Jag tror honom i beittning af allt som är adelt och älskvärdt. — Jag är säker, svarade HÄljnor leende, att hans bästa vänner icke kunde vara! obelåtna med ett sådant beröm som detta. ! Jag vet icke hur du skulle kunnat uttrycka dig mera varmt. Marianne var glad att finna sin syster så lätt förnöjd. På hans förstånd och godhet, fortsatte: Elinor, tror jag ingen kan tvifla, som sett honom ofta nog för att inleda honom i ett öppet samtal. Förträffligheten af hans förstånd och grundsatser kan endast döljas af denna blyghet, som alltför ofta håller honom tyst. Du känner honom tillräckligt för att göra rättvisa åt hans verkliga värde. Men hvad hans böjelser och smak beträffar är du naturligtvis mera okunnig än jag. Jag har sett mycket af honom, har studerat hans känslor och hört hans omdöme öfver litterära arbeten: och, i det hela taget, vågar jag förklara att hans förstånd är upplyst, hans njutning af böcker utomordentligt stor, hans fantasi liflig, hans iakttagelseförmåga riktig och hans smak fin. Hans talanger i hvarje afseende vinna lika mycket vid närmare bekantskap som hans sätt och person. Vid första åsynen är hans sätt visserligen icke behagligt; och hans utseende kan knappast kallas vackert förrän man märker uttrycket i hans ögon, hvilket är ovanligt godt, och mildheten i hans anletsdrag. Nu känner jag honom så väl, att jag tycker han är riktigt vacker, eller åtminstone nästan vacker. Hvad säger du, Marianne? — Jag skall ganska snart finna honom vacker, om jag icke gör det nu. Då du