Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1866, sida 3

den yttrade åsigter, öfverenskommit att inga en sådan gemensam förening, som af fattigvårdsnämnden blifvit antydd, och hvilken, under benämning af ,, Allmänna Skyddsföreningen i Stockholm, nu kommit till stånd. Enligt de antagna stadgarne har denna förening, som, under ledning af en gemensam centralkomite, utöfvar sin verksamhet genom särskilda skyddskomit6er inom hvar och en af stadens territoriella församlingar, samt till dessas biträde utsedda deputerade, hufvudsakligen till ändamål: att omsorgsfullt söka vaka deröfver, att det uppväxande slägtet af den fattiga befolkningen i hufvudstaden ej må sakna nödig och kärleksfull vård och uppfostran, samt att de understöd, som i sådant afseende för fattiga barn utgå, verkligen komma dessa tillgodo; att genom noggranna undersökningar vinna tillförlitlig kännedom om hjelpsökandes omständigheter och behof, samt derom, på begäran, meddela s imänna som enskilda k barmhertighetsstift privata personer er-li forderliga upplysningarde, utan fruktan u att genom oriktiga up a vilseledda, målh kunna på ett tillfredss a sin väl-A görenhet; att mottaga, samvc t använda och Jk redovisa de understöd i penningar eller annat, som h till lindring i nödlidandes belägenhet kunna blifva so åt Föreningen anförtrodda; och att genom råd och Ja anvisningar samt, så vidt ske kan, genom bere-b dande af tillfällen till arbetsförtjenst, upplifva och h underlätta de fattigas bemödanden till Selfförsörj-S. ning, samt, der utväg för dem saknas att genom sl. eget arbete eller anhörigas biträde erhålla nöd-. torftigt uppehälle, söka, genom befintliga välgören-m hetsstiftelsers välvilliga bemedling eller, i nödfall, S genom anlitande af den enskilda barmhertighetens B — — : Mod — — — — bidrag, förskaffa den hjelp, som af de mest trye-h kande behofven oundgängligen påkallas. Å På samma gång föreningen således utbeder sig, . att den offentliga fattigvårdens organer ej må undanhålla föreningens ledamöter de råd och under-jY rättelser, som för dessa sednare äro i så hög grad d af behofvet påkallade, och således jemväl i hvad på dem ankommer söka bereda en eftersträfvad vexelverkan dem emellan inbördes, uttrycker föreningen den önskan, att de många samhällets bättre lottade medlemmar, hvilka hu, hvar i sin mån, med rika bidrag understödja behöfvande, skola, efter vunnen öfvertygelse om föreningens gagnande verksamhet, heldre till denna välvilligt öfverlemna dylika bidrag, för att genom dess försorg komma de fattiga tillhanda, än sjelfva utdela medlen i form af allmosor, hvilka, då de lemnas utan fö-.S regången undersökning och erforderlig kännedom om behofvet, ofta blifva mindre väl använda och, efter hvad erfarenheten nogsamt ådagalagt, mången gång i sig endast innefatta en uppmuntran till lättja och tiggeri; skolande det alltid för förh eningen vara en kär pligt att vid utdelning af de d gåfvor, som åt den anförtros, samvetsgrannt iakttaga de vilkor och föreskrifter, som dervid kunna af gifvaren fästas. d Tills vidare och intilldess föreningen, såsom den IP har för afsigt, hinner att upprätta en särskild byrå, hafva fru grefvinnan Posse, boende i huset N:o 12 å Hamngatan, fru af Kullberg, boende i huset N:o 29 Storgatan, fru doktorinnan Fallenius, boende i huset N:o 16 Storkyrkobrinken, och fru Ignell, boende i f. d. Fengerska huset, N:o 3 vid Peder Myndes backe, och hvilka alla vanligen träffas hemma kl. emellan 10 och !; 12 f. m. hvarje; Onsdag, Thorsdag och Fredag, benäget lofvat att emottaga de understöd, som åt föreningen, till utdelning åt behöfvande eller för annat dess ändamål, kunna anförtros, äfvensom i öfrigt gå vederbörande understödsgifvare med erforderliga upplysningar tillhanda. id i — Kyrkoherdeval förrättades i Söndags!g inom Edebo pastorat, konsistorielt af 2:dra a klassen inom erkestiftet, dervid kommini-p stern i Jacobs och Johannis församling b i Stockholm von der Burg erhöll de flestas rösterna. it — Konsul G. E. Billberghs död. I Posttidningen läses härom: Enligt ingången officiel underrättelse! har svenske och norske t. f. konsuln i 5 Buenos Ayres G. E. Billbergh den 1114 sistl. Sept. afjidit till följd af en olycks-in händelse, hvarom den i Buenos Ayres utkommande tidningen The Standard and; River Plate News för den 25 i samma: månad innehåller följande: . Vi hafva i dag den sorgliga pligten h underrätta om den allt för tidiga bortP gången af hr Billbergh, en allmänt aktad :!; gentleman i denna stad, och hvars död s är ännu mer att beklaga för de högst v egna omständigheter, som förorsakade den-) samma. Underrättelsen framkallade en f, verklig sorg inom den kommersiella verl-JIden, och det så mycket mera som den sa kom alldeles oförväntad. Vi hade glädt oss åt hoppet, att sörlusten af ett öga skulle för hr Billbergh y. bli det svåraste resultatet af olyckshän-is delsen, men Onsdagen och Thorsdagen, då många personer sökte 1 hans bostad . upplysning om hans tillstånd, erhölls det aå svar, att man sväfvade i villrådighet an-m tingen förbättring eller försämring vore; att vänta. . d Detaljerna vid olycksfallet voro följande: se Hr Billbergh åtföljde Tisdagsmorgonen domaren Caril och den, som skrifver dessa j rader, till invigningsfesten vid Chivilcoy 7)! han var vid bästa helsa och lynne och ;ä väntade sig en riktig lustresa, utan att 3 ana, att färden skulle sluta på ett så! förfärligt sätt. Vårt lilla sällskap blef! d på hemvägen åtskildt; hr Billbergh fickir plats i , English carriage, som följde: näst efter den, i hvilken hir Drabble,l Green och andra befunno sig. Olyckshändelsen inträffade vid Moreno, der man kastade raketer, af hvilka vi anmärkte, att några gingo mycket lågt i stället att stiga!s emot höjden. Då vi lemnade denna station, hörde vi oväsen från den eftersoljande vagnen och strax derpå rop af oroväckande art; så snart bäntåäget hunnit stanna, funno vi hr Billbergh i en beklagansvärd belägenhet; han hade blitvit träffad af en raketstång i ögat, troligen då han såg ut genom vagnsfönstret. De, som sutto honom närmast,-kommo genast till hjelp, men blefvo öfverhöljda af blod, och en allmän förskräckelse uppstod. Doktorerna Rawson och Montes de Oca gåfvo honom ögonblickligen läkarevård och färden fortsattes till staden. Denna händelse blef ett sorligt slut på en så högtidlig invigningstest, och alla uttalade sin fruktan för den olycklige gentlemannens lif, dål äfven sjelfva tinningen blifvit träffad. Han lefde ej heller mer än något öfver två dai pe