Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1866, sida 2

— Tycka om honom! svarade hennes mor leende. Jag kan icke hysa någon känsla af bifall, som är underlägsen kärlek. — Ni kan högakta honom. — Jag har ännu aldrig vetat hvad det vill säga att skilja mellan högaktning och kärlek. Mrs Dashwood gjorde sig nu besvär med att blifva bekant med honom. Hennes sätt var vinnande och bannlyste snart hans förbehållsamhet. Hon uppfattade hastigt alla hans förtjenster; öfrertygelsen om haus tillgifvenhet för Elinor underhjelpte kanske hennes skarpsinnighet; men hon kände sig verkligen viss om hans värde; och till och med detta stilla sätt, hvilket stred emot alla hennes fastställda begrepp om hvad en ung mans borde vara, var icke längre utan intresse, då hon visste att hans hjerta var varmt och hans sinnelag ömt. Icke förr märkte hon något tecken till kärlek i hans uppförande mot Elinor, än hon ansåg deras förening säker och motsåg deras giftermål såsom snart stundande. — Om några månader, min kära Marimne, sate hon, skall Elinor högst sannokt vara bunden för lifvet. Vi skola sakna nenne: hon skall blifva lycklig. — Åh, mamma, huru skola vi kunna ofra utan henne? engel, det skall knappast blifva ijsmessa. Vi skola bo endast ågra mil från hvarandra och träffas hvarje : få en broder, en verklig, Jag har den högsta tanke ujerta. Men du ser allvaram Marianne; ogillar du din s val?