Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1866, sida 2

det nu är — endast halssystrar! — Men du har ett så godt hjerta! — Jag skulle för ingen del vilja göra något till hälften, svarade han. Det är bättre att, vid sådana tillfällen, göra för mycket än för litet. Ingen kan åtminstone tycka att jag icke har gjort nog för dem, till och med de sjelfva kunna knappast vänta mera. — Det är ingen som kan veta hvad de vänta, sade mrs Dashwood, men vi skola inte bry oss om att tänka på deras x tan; frågan är hvad då kan hafva råd till att göra. ( — Visaertigen; och jag tror att jag kan hafva råd till att gifva dem fem hundra pund hvarder. Som det skola de, i i f mig, vid sin moI hvardera — eng ganska ansenlig i sgenhet för hvarje ung qvinna. Ja visst; och det förv gen, att de kunna behöfva någ ökning De skola få tio tase pund att deia san Om de gifta sig skola de helt ert göra ett godt på hvarom icke, ma de likväl lefva godt på räntan af tio tusen pund. — Det är mycket sannt, och derföre yct jag inte, om det icke i det hela taget vore mera lämpligt att göra något för deras mor under hennes ifstid, snarare än. ör dem — en årlig ränta till exempel. Mina systrar skulle hafva lika mycket godt deraf som hon sjelf. Ett hundra pund om året skulle vara dem en god hjelp. Hans hustru ade likväl litet i att gifva sitt samtycke till denna plan. oo Vi ssertigen, sade hon, är det bältre än att på en gång gifva bort femton hun