Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1866, sida 2

dra pund. Men om mrs DashwWood då lefver i femton år, uppgår summan til lika mycket. — Femton år! min kära Fanny; hennes lif kan inte vara värdt halfva det priset. — Å gen icke; men om du gifve akt derpå, skall du få se att de personer. till hvilka man betalar en lifränta, alltid esva i evighet; och h mycket stark och frisk, och knappast fyrtio år. En lifränta n i en mycket vigtig sak; den kommer tillbaka hvarje år och man kan icke blifva fi derifrän. Du vet inte hvad du Jag känner tll hur mycket besvär man har deraf; ty min moder var genom min faders tes nte nödsakad att utbetala tre sådana till gamla föråldrade tjeare, och du kan ej tro hvad hon fann det obehagligt. Två gånger om året skulle essa pensioner betniass och då var det först besvär med att få det till dem, och sedan sades en af dem vara död, men slutligen fann man att det ej var så. Min moder blef riktigt sjuk deraf. Det har ifvit mig en sådan afsky för lifräntor te jag Samnerligen icke skulle vilja förbinda mig. till ut utbetala en enda för något pris i verlden — Det är vissorlic sen mycket obehagligt svarade mr Dashwood, att hafva dessa slags årliga afdrag på ens inkomster. Attvara förbunden till att regelmessigt utbetala en sådan summa är ingalunda önskvärdt; det fråntager en ens oberoende. — Utan tvifvel; och när allt kommer omkring har man inte mycken tack derför. Om jag vore i ditt ställe, skulle jag visst inte förbinda mig till att gifva dem någonting årligen. Det kan blifva ganska