Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1866, sida 1

stark karrikatur af honom sjelf, mera inskränkt och egoistisk. Yå han gaf sin far ofvannämnda löfte, tänkte han inom sig sjelf att öka sina sytrars förmögenhet med en gåfva af tusen pund till hvardera. Han trodde sig då verkligen i stånd dertill. Utsigten af fyra tusen pund årligen, såsom tillägg till hans. närvarande inkomster, utom den återstående hälften af hans egen mors förmögenhet, värmde hans hjerta och gjorde honom. böjd för frikostighet. Ja, han ville gifva dem tre tusen pund; det vore frikostigt och vackert! Det skulle vara nog att sätta ; dem i välstånd. Tre tusen pund! han kunde utan synnerlig olägenhet undvara en så pass stora summa. Han tänkte derpå hela. den dagen och mänga derpå följande, och! han ångrade sig icke. Icke förr var begrafningen öfver, än mr John Dashwood, utan att skicka sin svärmor någon underrättelse om denna sin afsigt, anlände med barn och tjenare. Ingen kunde bestrida henne rättigheten att komma; huset var hennes mans från det ögonblick hans far dog; men det ogrannlaga i hennes uppförande var så mycket större och måste för en qvinna i mrs Dashvoods ställning, med endast vanliga känslor, hafva varit högst obehagligt; men i hennes sinne fanns en hederskänsla så sti äng, ett ädelmod så romantiskt, att hvarje förolämpling af sädant slag, af hvem som helst den tilldelades eller emottogs, var för henne en källa till oöfvervinnelig afsky. Mrs John Dashwood hade aldrig varit favorit hos någon af sin mans familj: men hon hade icke förrän nu haft något tillfälle att visa dem med huru fög ga alse