anmäla sig hos vederbörande militärchef och blir, sedan han visat sig ega ett behörigt kunskapsmätt inom vissa till den allmänna bildningen hörande ämnen, såsom matematik, teckning, m. m., antagen till officerskadett. Såsom sådan gör han ett första årets rekrytmöte och genomgår derefter eller sednare, allt efter omständigheterna, en theoretisk kurs vid någon af de militärskolor, som för detta ändamål böra finnas inrättade inom hvarje militär distrikt. Efter ännu ett genomgånget möte såsom underofficer, kan kadetten, såvida han visat sig dertill väl qvalificerad, utnämnas till officer. Såsom sådan gör han de möten, som under hans värnepligtstid förekomma, inkallas i sin tur till tjenstgöring vid rekrytmötena samt kan i öfrigt anmäla sig till extra tjenstgöring, med afseende å önskan att vidare avancera. Önskar han sedermera vinna fast anställning inom armåen, hvarom mera här nedan, bör han hafva genomgått en grundligare theoretisk kurs samt hafva förvärfvat nödiga kunskaper såsom gymnastiklärare. Officer uppbär i första och andra graderna (underlöjtnants och löjtnants) ingen annan aflöning än tjenstgöringspengar. Han håller sig sjelf med uniform och vapen. Då värnepligten i första uppbådet upphör med fyllda 25 år, möter den olägenhet, att det första uppbådet, eller just den mest mobila delen af den aktiva armben, komme att sakna: allt högre beläl, med undantag för en och annan, som af särskilt lust skulle vilja qvarstanna och avancera, något hvarpå dock naturligtvis en armåorganisation ej kan byggas. Till undanrödjande af denna olägenhet låge en utväg deri, att utsträcka värnepligtsåldern för berälet. Men detta skulle — orättvisan oafsedd — helt visst leda dertill, att blott ett ringa fåtal sökte officersanställning. Någon annan praktisk utväg att öfvervinna denna svårighet torde alltså ej vara möjlig, än att gifva fast anställning åt allt högre betäl från och med kaptensgraden i det första uppbådet. Härmed vinnes tillika en fast officerskår, som uppbär det militära yrket och den militära vetenskapen. Underlöjtnant i första uppbådet avancerar efter ålder till löjtnant. Löjtnant, som önskar vinna befordran till kapten i detta uppbåd — han inträder, märk väl, nu helt och hållet på den nnilitära banan — inger derom ansökan. Har han uppfyllt de fordringar, som här föreligga, hvartill hör en högre theoretisk kurs, kan han utnämnas till kapten, och inträder i sin ordning i först lediga aflönade kaptensplats. Innan sådan ledighet inträffar, tjenar han i sin grad mot tjenstgöringspengar. Löjtnant, som icke vill egna sig åt det speciella militäryrket, ingår, efter slutad värnepligtstid, i andra uppbådet uti sin grad, avancerande der efter dels anciennitet, dels förtjenst, till och med högsta befilsgraden, som här är bataljonschef, emedan andra uppbådets bataljoner lyda omedelbart under första uppbådets högsta divisionsbefäl, som utöfvar högsta befälet öfver båda uppbåden. För landtstormen förordnas intet lägre befäl än bataljonschefer, hvilka likaledes sortera under distriktets högsta militärchef, vid händelse af krigsutbrott. Till underbefäl (korpraler, konstaplar och underofficerare) utväljas af det högre befälet ur rekrytklassen de dertill dugligaste män. Uppmuntran att ingå på denna bana ligger dels i utmärkelsen, dels i högre tjenstgöringspengar, dels i utsigten att anställas såsom instruktörer, med större aflöning och med rättighet att såsom sådana tjena qvar i första uppbådet utöfver den derför gällande värnepligtsåldern. Avancement från underofficer till officer är naturligtvis fritt, då erforderliga kunskapsoch skicklighetsprof blifvit presterade. (Forts.)