Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1866, sida 3

instituterna, dels egnar sig uteslutande åt sjnk-gymnastik, för att icke svälta och — är gymnastens kall vid ett läroverk månne mindre ansträngande eller mindre maktpåliggande efter den anslagna lönen åt dessa är så mycket ringare än de andra lärarnes? — Tagen bort något af: det för helsan och samhällslifvet åtminstone obehöfliga, för att ej säga skadliga mångliseriet samt öken gymnasternas löner så, att de kunna lefva derpå, så skola verkliga förmågor nog egna sig äfven häråt. Men, då vi tala om gymnastikens föreståndare, så ligga vi ansvaret för bristen saf kunniga sådana, närmast på dem, som hittills haft att förordna om gymnasters tillsättande och aflöning och dernäst på styrelsen och lärarna vid kongl. gymnastiska central-institutet. — Det har länge medgifvits af alla gymnaster, att — just till följd af okunnigheten hos de festa, som leda de gymnastiska öfningarna, hvartill användas officerare, magistrar, underofficerare etc. etc. och äfven der mera snsigter finnas, — det vore önskvärdt hafva att tillgå åtminstone en vettig plan I för en större skolas gymnastiska behandling med inledning i rotar samt — hufvudsakligast — rörelserna för hvarje rote svetenskapligt stälda så, att då rotarna i en viss ordning aflöste hvarandra, barnen erhölle en nyttig utveckling, som framför allt ej skadade dem; hvilket — svårt nog — dock lär funnits länge, ehuru möjligen sicke allmängjorts i tryck, då det ju alltid är lättare att anmärka än göra bättre sjelf och — lite hvar icke velat utsätta sig för detta obehag. Emedlertid ser man stundom, huru ofta nog en mängd armoch bröströrelser ta gas efter hvarandra, leles just af dem som redan förut hafva starkt utbildade I bröst och armar men klenare bäcken och ben, hvaraf blodet ensidigt drages åt bröstets organer, särdeles åt hjertat. Om sedan, som ofta nog är fallet, just dessa hälla sig undan vid benrörelserna och hoppningarna, vid hvilka öfningar åter man få se helt andra barn flitiga, i sådana, som hafva rygg, bäcken oc starkast utbildade och som förut i sin ordning undvck just de andras älsklingsrörelser för armarna, så blir häraf klart äfven för den i dessa ämnen okunnigaste, att detta ofog snarast bör rättas. Då det nu visat sig en så framstående: sjuklighet åt hjertat hos skolungdomen, så blir en annan fråga, huru gevärsexercisen lämpar sig härmed? Hvad åter angår allmänhetens rätt, att mot visst arfvode kunna få sina i något kroppsligt hänseende klena barn, helade genom gymnasterna vid skolorna, så torde: det först då fordras en närmast helt ny uppsättning af sådana och detta anspråk ändock omöjligt kunna af gymnasten medhinnas, om han icke genom minskning i lästimmarne kan hos de äldre lärjungarne erhålla ett oundvikligt arbetsbiträde, hvilket vore så tillvida önskligt, som just på detta sätt en mängd rörelser emot många olika åkommor skulle spridas till folket, till icke liten välsignelse för detsamma. Gymnasterna veta att jag talat sannin ungdomen vet det en, ehuru dels mycket mer vore att säga i detta ämne, dels: det sagda kunnat sigas bättre. j Men då gymnastiken stäfjar öfvermodet och uppeldar klenmodet samt intet så kan uppväga tankeansträngningens mot hufvud; och hjerta, blodoch nervverksamhet, skadligt drifvande verksamhet, för att icke tala om stillaståendets, så skulle jag vilja, ropa till dem, det vederbör, så att de icke finge nattens ro, förr än de lydt rådet: Skaffa oss ändamålsenlig gymnastik! j Med skäl skrikes det i Tidningarna om anskafsande af tidsenliga gevär, och tror jag att vi med glädje må sätta oss, om detta behöfs, i en betydlig utländsk skuld för att snarast få sådana tillräckligt; men kunna vi göra nog för att befordra helsa och krafter hos hela nationen? Se och döm, om dessa unge män (de må nu kallas Läkare, Magistrar eller t. o. m. blott Studerande), som med brutna själseller kroppskrafter möta Dig, fröjda ditt hjerta och om Du önskar din Son likadan? Men, se äfven på dessa beklagliga varelser, som kallas ,interessenta, fina Damer, hvilka i sägas vara ,,Salongens prydnader i bästa fall genom sitt ,fina yttre och . vackra talanger (?), men omöjligen skulle kunna: hjelpa upp en dignande like och i värsta! fall ligga, ständigt ligga, stundom förvridna i kramp — Vill Du hafva din Dotter sådan? — Det måste ja vara något förvändt och galet i det unga slägtets uppfostran, som är skulden till alt detta elände och — bort med denna kräfta, som förpestar och förderfvar oss, hete den ock mångläseri! Men — det att skolungdomen uti dess cirj 2 Å: ka 13:de år vore deran, låver oss af: fruktan rysa vid blotta tanken på, att äfven ar ,hemliga orsaker kunna sinnas, och utom det att de, som hafva närmaste tillsynen öfver barnen, icke kuuna göra nog för att på allt sätt förekomma detta onda, vågar jag hemställa om — i så fall — detta icke är ett rättvist straff för föräldrarnes försummelse att tidigt fostra sina barn till helig vördnad för Gud och Hans Heliga Ord; ty hade barnen i hjertat det vakna medvetandet, att Herrans sa, ,som i mörkret ser ner, ständigt skådade med sina tusende vittnen på alla deras tankar och gerningar, så skulle detta säkert blifva ett medel att bevara dem från skadliga inflytelser. Gifvet att, näst Guds Örd, intet så förmår föra ungdomen till ett modigt sinne och kraftig, harmonisk utveckling som en med urskiljning och interesse för saken ledd Gymnastik — och — om vi ock få tidsenliga, snabbskjutande gevär, äfvensom våra motståndare en gång, så skall äfven då kraften i sinnet och kroppen, näst Herrans nåd, gifva segern. Jag minnes ännu lifligt en ärad utlännings svar vid en Skyttefäst: ,Skarpt öga, kraftig hand och lugnt hjerta — se der vilkoren för en duglig Skytt — och Fosterlandets försvarare — kan man tilläga. Men — kan detta icke jäfvas — och det kan det icke — sätten då män med vakna sinnen för vigten häraf i stånd att