Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1866, sida 2

att våga sig sjövägen, derföre 1este de med posthästar — — Hela vägen från Nizza? — Nej, från Lucca, dit han rest omkring tio dagar förut, för att byta om klimat. — Fortsätt — fortsätt! — Åh, nu är det inte mycket mer att berätta. Han borde varit i sin säng, då han afreste, men ingenting kunde hålla honom tillbaka. Han måste stanna på halfva vägen, på ett ställe kalladt — kalladt — — Bolseno, inföll Ida. — Der han var tvungen att hvila en half dag och en natt, fortsatte min tante. Men följande morgon ville han åter fortsätta resan. Han blef sämre och sämre ju längre ban for; och på det här stället — hvad vi kallar det — Fossa? — omkring tolf eller fjorton mil från Rom, blef han tvungen att taga in och göra, hvad hvarje förståndig menniska skulle ha gjort från första stund, nemligen begifva sig till sängs och skicka efter dig och en doktor. — Och hon sade er allt detta? — Efter ett långt förhör; men du vet, att då jag frågar folk, vill jag ha svar. Gud sig förbarme, barn! hvad tänker du na 9 göra? Ä — Jag reser till min man, svarade jag bestämdt. Rej, tante, intet motstånd kan afhälla mig. Jag vill resa. Låt genast skicka efter en vagn med posthästar! — Men du är sjelf sjuk, Bab, och — — Jag mår bra — fullkomligt bra, nu. — Det är galenskap, säger jag dig! — Låt det då vara galenskap, men jag