Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1866, sida 3

Blandade ämnen. Lesvande inmurad. Följande ohyggliga tilldragelse omtalas af böhmiska tidningen ,Praga: En i byn Budwcis bosatt korgmakare hade för ett par år sedan från en annan del af Böhmen hemfört en hustru, hvilken likvisst snart åter försvann. Man tog för afgjordt, att hon återvändt till sina äldrar, ty mannen var känd såsom rå och grälsjuk. Den 8 sistlidne Oktober lekte en mannens sexårige son från ett föregående gifte tillsammans med flera andra barn, och under barnens samtal fällde gossen det yttrande, att mamma måtte vara bra hungrig, för hon skriker så. En af de andra gossarne omtalade dessa besynnerliga ord för sina föräldrar, hvilka i sin ordning gåfvo ortens polismyndigheter del deraf. Dessa begåfvo ig genast till korgmakarens hus, och denne ställde sig mycket förvånad, då han fick se dem; men han kunde icke dölja sin förlägenhet, då de frågade efter hans hustru. Han uppgaf, att hon åter begifvit sig till sin hembygd, men han instängdes icke desto mindre under bevakning, och hans lille son förmåddes genom vänligt tilltal att vara rättvisans vägvisare. Den lille förde vederbörande upp på vinden och utpekade så: drens uppehållsort ett hörn, framför h mur var uppförd, som hade blott en enda liten, med skjutlucka försedd öppning. Muren nedrefs enast, och nu framställde sig en hår-resande syn ättspersonernas ögon. I ett rum, som var ungefär fem fot långt och tre fot bredt, omgifven af emuts och orenlighet, samlad under tveune år, befann sig en nästan naken qvinna, mager som ett skelett och svagsint. Ofta hade hon på två, tre dagar icke fått något att äta. on arma varelsen affördes till ett lasarett, men föga hopp finnes om hennes återställande. Den omensklige maken öfverantvardades åt rättvisan. Belgiska arfvingar. Un belgier begaf sig till Paris kort före Julirevolutionen och hade försökt slå sig ut på flera affärer, som dock alla misslyckades. 1850 besökte han sina slägtingar i Belgien, men blef af dem mottagen med största köld, enär de väntat att få se honom som rik man. Han återvände till Paris, spekulerade ånyo och hade slutligen lyckan med sig. För ett par år sedan drog han sig från affärerna med en förmögenhet af ungefär 150,000 francs. I början af September månad detta år blef han angripen af en sjukdom, som läkarne förklarade för obotlig. Han ordnade sina affärer och underrättade sina slägtingar om att hans slut var nära förestående. Tvenne dagar derefter infunno sig tvenne brorssöner och en brorsdetter hos honom med för den sorgliga ställningen passande ytterst bedröfliga sysionomier. Den sjuke mottog dam vänligt och tackade dem för deras goda önskningar att han måtte komma sig, och de å sin sida gladde sig öfver att deras onkel var en så förträfflig man, hvilken alideles icke bar minsta spår af agg till dem för deras fordna beteende mot honom. Han ringde på en klocka; en dam om ungefär 50 år inkom och han sade till henne: Mariette, här presenterar jag för dig mina brorssöner och min brorsdotter. Dessa kära barn ville se mig för sista gången. Var så god och ut betala till hvardera af dem 1,000 francs i ersi ningar för deras reseomkostnader och uppehåll i Paris. Till sina fränder sade han derefter: ..Det fruntimmer J här sen har i 20 år herbergerat mig och visat mig samma till; nhet. då jag var sattig, som sedan jag blef rik. Jag har insatt henne till min universalarfvinge. Vid denna oväntade underrättelse blefvo begge brorssönerna blekare än den sjuke, och den unga damen var nära att svimna. De togo ett stumt afeked, men medtogo dock de 3.000 francs, som Mariette hade uppräknat till dem på bordet. Den sjuke kom i muntert skratt öiver sina kära frö gten, att en plötslig reaktion inträdde i hans sjukdom, och i denna stund är han så rask n. Kinesisk pning. En i Kina bosatt amerikanare hade stämt en kinesisk skräddare, af hvilken han hade blifvit bedragen vid handeln af några klädespergedlar. Rätten dömde skräddaren till 50 k pp, hvilka genast blefvo honom tilldelade, och fordrade derefter ar nden 1 dellar i rättegångskostnader. Amerikanaren. som emellertid fann att skräddaren hade sinppit från aftären för alltför billigt pris, framlenmade en hel dollar och frågade om ej rätten i stället för de 50 cents, han skulle hafva tillbaka, kunde låta skräddaren få 50 käppra ill. Härtill var domaren sordeies bered ä 1 7 kassera en dubbel afc t e skräddaren fick dubbelt straf ätten alldeles icke i betral ta de. En enleve ionale berättar följande historia: Fru X., som är enka efter en högre officer, har två döttrar, Elise, som nyligen