del, erhållas från den ofsiciehla SJukvårdsadministrationen. Utskottet nämner härefter, att förslag är väckt om anordnande af en modellsamling af för fältbehof afsedd sjukvårdsmateriel samt om anskaffande af förråd utaf vissa slag dylik materiel, företrädesvis sådan, som vore användbar för de sårades första vård å eller transport från slagfältet. Lokal härtill har erhållits i armåns utredningsförråd å Skeppsholmen. Förliden vår hade medel anslagits för inköp af ändamålsenliga transportmedel från en fabrikant i Heidelberg, men hitsändningen blef uppskjuten med anledning af kriget. Förbindelse har underhållits med internationella komitön i Geneve och franska centralkomitän i Paris. Med anledning af framställning från Geneve om användning äfven i fredstid af den enligt Gentvekonventionen antagna beteckning för all sjukvårdspersonal -— en hvit bindel med ett rödt kors — har hemställan gjorts till K. M:t om vidtagande af en sådan åtgärd inom svenska armån, och har K. M:t härtill lemnat bifall. Föreningens tillgångar utgjorde vid bevättelsens afgifvande, den 29 Okt., 13,500 rdr. General Rudbeck och d:r Lemchen, som till följd af lottning skulle utgå ur utskottet, blefvo återvalda, och utsågs i stället för statsrådet Lagercrantz, som undanbedt sig att blifva återvald, äldste suppleanten, majoren af Kullberg. Till suppleant efter honom utsågs öfversten vid skärgårdsartilleriet, Kreuger. Till revisorer utsågos öfversten grefve Lagerberg och d:r Cederström, samt till revisorssuppleanter major Björnstjerna och kompanichefen vid Stockholms skarpskyttekår, Djurström. Efter sammankomstens slut gjorde de kongl. personerna en rond genom den präktiga lokalen, hvilken H. M. enkedrottningen icke hade besökt sedan den af adeln år 1844 derstädes gifna lysande kröningsbalen, dervid till balsal användes den nu af militärsällskapet med porträtter af svenska konungar dekorerade stora sal, som till följd deraf benämnes , Kungssalen. — Kapten John Ericsson. Man läser i Aftonbladet: Det är oss ett nöje att återigen kunna berätta en ny framgång, vunnen af denne vår frejdade landsman. Enligt senaste underrä telser från Amerika har kapten Ericsson ånyo ökat antalet af de många segrar inom vetenskapens område han redan förut skördat. Berättelsen härom är lika egendomlig som för Ericsson hedrande. När kapten Ericsson bygde sin första monitor, var såväl ångmaskinen som sjelfva fartyget en sjelfständig skapelse af hans eget snille. Sedermera bygdes i Amerika en hel flotta monitorer, hvilka alla konstruerades efter Ericssons anvisningar och försågos med samma slags ångmaskin, som användes å den första monitoren. En dylik framgång för en enda person var väl starkt för öfriga ingeniörer att med godt lynne kunna smälta. Man vågade ej förkasta sjeliva fartyget, hvars stridbarhet genast från första början hade visat sig allt; för påtaglig; men mot ångmaskinen borde man :t kunna göra sina anfall. I denna anda uppträdde också flera ingeniörer med än en och än en annan anmärkning, och ibland andra äfven chefen för: amerikanska flottans maskiniststat, mr Ishervood. I en offentlig skrift förklarade han, och bevisade det teoretiskt, att Ericssons ångmaskin ,i alla hänseenden var olämplig för örlogsfartyg. Amerikanska styrelsen kunde ej undgå att höra härpå samt beslöt slutligen att göra ett grundligt pr Man anbefallde byggandet af fyra alldeles lila monitorer, af hvilka Ericsson fick till 2:ne konstruera maskinerna och Isherwood till de båda öfriga. Ericssons maskiner voro lika med hans andra monitor-maskiner, och alla fyra maskinerna voro af samma hästkraft. De derpå följande profresorna gåfvo Ericssons maskineri en afgjord seger. De gåfvo ej blott större fart, utan visade sig äfven öfverlägsna genom sin jemnare gång, ti littigare hållbarhet, lätthet att sköta m. m. Härmed var det dock icke slut, ty ehuru segern var obestridlig, återstod ännu en invändning. Man påstod nu, att om än Ericssons maskiner kunde gå jan för mindre fartyg, voro de dock olämpliga för stora krigsskepp, som fordra större hästkast. Amerikanska styrelsen beslöt då ett nytt försök, motsvarande frågans nu större dimensioner. Tvenne för snabbgående konstruerade fregatter, bygda efter samma ritning, hvardera af 335 sots längd och 3.500 tons drägtighet, stodo redan på stapeln. För den ena, hvilkens namn ör Madawaska, kontraherades med Ericsson att leverera ångmaskinen, och för den andra, Wampanoag, uppdrogs åt Isherwood att konstruera maskinen. Båda maskinerna konstruerades för samma hästkraft, nemligen 1,600 nominella och 4,500 effektiva hästars kraft vid 25 1 gg. E 1 I 1 ( 1 1 1 1 1 ( 1 I skå blifva så mycket noggrannare, erhöllo båda sartygen samma antal och alldeles lika ångpannor, p:s ångtryck. På det jemförelsetörsöket skulle s hvilka konstruerades af Isherwood. Ehuru profturerna ännu ej äro slutade, antyder dock allt, att Ericssons ångmaskin blifver sin motståndare betydligt öfverlägsen. Madawaska gör redan, med regleringsvent i ångpipan endast öppen, fulla 15 knop och antages med visshet, sedan öfverkolningen i pannorna upphör, komma att göra 16, hvarigenom denna fregatt blifver det snabbaste bevärade fartyg, som åtminstone hitintills funnits. Några uppgifter rörande Madawaskas maskineri ; torde för en del af våra läsare vara af intresse. ; Ångmaskinen är den å monitorerna begagnade: rribrating lever engine och, såsom förut är nämdt, af 1,600 nominella hästars kraft. Cylindrarne hafva 100 tums diameter. Hvarje cylinders piston är försedd med 2:ne i samma höjd liggande bistonstänger, hvilka peka bordvards i fartyget. Med tillhjelp af vid yttre ändarne af pistonstängerna anbragta tvärstycken och tillhörande länkar, öfverflyttas hvarje pistons rörelse till en kort vippvef, fäst till främra ändan af den med propelleraxeln parallelt liggande vippaxeln. Vippaxlarne, som hafva 23 tums diameter, uppbåras hvardera af trenne lager, hvilka äro fästa vid ändarne af trenne gjutna tvärskepps löpande ramar, som åter äro säkert bultade till bäddplåtar, hvilande å kölsvinen. Den främre och mellersta af dessa ramar uppbär cylindrarne, hvaremot den mellersta och aktra utgöra stöd och fäste för inre axellagren. Vefven kringvrides af 2:ne vefstakar, förenade till 2:ne, vid törenämnde vippaxlars aktra ändar på undersidan utgående vippvefvar. Dessa vefvar äro 60 tum långa; de korta, å hvilka pistonstänerna verka, äro deremot endast 38 tum. Genom dessa olika dimensioner af vippvefvarne. kan propolleraxelvefvens längd göras större, än I den eljest i en maskin med fyra fots slag skulle blifva; ty i stället för 24 tum blifver vefvens längd Inu 38 tum. Detta är en af de framstående egenskaperna i detta slags maskiner, och härigenom (vinner man en ganska betydlig förminskning i påkanning. så väl å vefpinnen som axellagren. Men et mest framstående i Madawaskas maskineri, A AO HUAA HAHnUAA:A HHhat; Uäntenkfiansg 5