Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1866, sida 1

— Nej, nej — icke ännu. Jag kan inte. — Får jag då? — Nej, älskling — jag kan ännu ej uthärda det. Med tiden kanske — då jag är starkare — DNog — jag vill inte plåga dig. Och nu — och nu, undrar du inte hvar jag varit hela dagen? 1Io, liebe, var mitt liknöjda svar. Hvar? — Godt, jag gick först till Plowdens, för att fråga om det ännu kommit några underrättelser från Zollenstrasse angående min taflas säkra framkom: Jag sade dig, att jag skulle gå dit, då jag gick ut. — Jag hade glömt det. — Och så tänkte jag, att jag ville gå in till Piales, för att se om han ännu anskaffat den Handbok öfver Rom till mrs Sandyshaft, som hon reqvirerade för flera dagar sedan. — Det var omtänksamt och snällt, min Ida. — Och — och hos Piales träffade jag den herre, som jag talat om för dig att jag mött ett par gånger förut — kommer du ihåg? — Ja visst. Den engelske artisten, som bodde i din fars hus i Munchen, och som var så god mot dig, då du var barn. — Hvilken jag har att tacka för min första undervisning i målning, och som ställde om att jag blef intagen vid akademien i Zollenstrasse, sade Ida varmt. — Han har i sanning varit en god vän, svarade jag, försökande samla mina kringflygande tankar. — Du träffade honom således åter 1 dag hos Piales? — Ja — han satt i läsrummet; men —