Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1866, sida 2

som det här, utlemnades till monsieur Farquhar omkring den tolste December? Skrifvaren tog mrs Sandyshafts bref, granskade omsorgsfullt utanskriften och sade: — Så många bref gå genom våra händer, madame, att jag ogerna vill våga yttra mig bestämdt; men jag tror att jag sett denna stil förr, och på ett bref adresseradt till samme person. Om så ir, var det ungefär vid den tid madame uppgifver, och — — Utlemnades det till honom sjelf, monsieur? — Jag skulle just säga, madame, att jag, i det fallet, nästan tror att jag lemnade detta bref till en dam. — Till en dam? — Vid uppvisande af monsieurs pass. Jag stödde mig ett ögonblick mot disken, matt och mållös, drog sedan mitt flor ned för ansigtet och sade, hastigt och darrande: ,, Tack monsieur! hvarefter jag skyndade derifrån. Ett stycke från postkontoret stodo en grupp träd, en tontän och en stenbänk. Jag gick fram till bänken och satte mig ned. Mitt sinne var alldeles förvirradt. Det kändes som om någon stor olycka händt mig, ehuru jag knappast förstod beskaffenheten deraf. Efter en stund kommo några unga flickor, pratande och skrattande, för att hemta vatten ur fontänen. Jag såg dem betrakta mig och hviska med hvarandra. Jag darrade, steg upp och gick derifrån. Nästan instinktmessigt fortsättande min väg, gick jag öfver ett torg, omgifvet af publika byggnader, och inkom på en gata, der jag nästan genast berann mig midt emot ett stort hvitt hus, öfver!