Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1866, sida 1

— Här finnas kanske några bref till mr Farquhar? — Nej, madame. Inga. — Jo, ett tror jag att der måste finnas; ty jag vet, att det afskickades för hära en månad sedan. Vill monsieur göra mig den tjenston att se efter? Han framtog motvilligt en packa bref ur ett slags skåp mellan fönstren, 1 dade dem, som om det varit kort, s dem sedan tillbaka i skåpet och åter med samma skakning på hufvudet. Der fanns intet bref till madames vän. Bestämdt intet. Jag gick missnöjd mot dörren. Vid tröskeln stannade jag Det kunde, vär allt kom omkring, kanske blott vara ett misstag i uttalet. Jag upptog min plånbok, skref orden ,, Hugh Farynhar, Esquire, mycket tydligt på ett blad och räckte det till skrifvaren. Hans ansigte klarnade g nast. — Ah, det namnet? sade han. Mais, otti; je crois qwil y a des lettres. Jag ber madame tusen gånger om förlåtelse; men madame sade en engel: rie, och detta namn är säkerligen polskt eller ryskt — Nej, nej, engelskt, svarade jag otåligt, med ögonen fästade på skåpat. Han återvände dit; tog fram brefven sorterade dem, o, så långsamt! lade u dan ett; sorterade dem åter; lade tillb packen; stannade för att asdamma brefvot, innan han bar det till disken; och då, i stället för att lägga det i mina längtande händer, sade han: — Madame har väl med sig monsieur Farquhars pass? — Nej --hur kan jag det, då jag e ens vet om han är här?