Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1866, sida 1

Vi voro femton timmar på väge ex tillbragtes i snö och mörker bland bergvägar, nästan otillgängliga genom flera dagars dåligt väder. Alldeles uttröttade och förfrusna, uppnådde vi Chambery en timma efter midnatt och togo in på Hötel du Petit Paris. IIär var min första fråga efter Hugh. Den sönmige uppassaren kände ej till namnet. Jag beskret honom, men han var fullt säker, att ingen sådan herre varit der. Jag frågade, hvilka andra hoteller funnos i staden. Ilan svarade, att der funnos slera, men intet så bra som Petit Paris. Der fanns La Poste: och der fanns IÅAigle Noir. Madame kunde fråga efter på båda i morgon; men det var icke sannolikt, att någon engelsk resande skulle föredraga något framför Hötel du Petit Paris. Hvad de andra vär husen beträffade, voro de daberges och kunde ej komma i fråga. Härmed var jag tvungen att låta mig nöja tills morgonen. Jag var så trött, att jag sof tungt och icke vaknade förrän mellan nio och tic följande dagen. Solljuset mötte mina bliekar likt en förebråelse. Det var en herrlig morgon, kall men lysande, med nägonting förhoppningsfullt och uppmuntrande i sjeliva luften. Jag steg upp, säker om framgång, och gick till postkontoret före frukost. En ung man, stående med en cigarr i munnen, följde mig in på kontoret och tog sin plats vid pulpeten. Jag frågade, om han kunde gifva mig adressen på en engelsk herre, vid namn Farquhar, som jag hade anledning tro vistades, elle hade vistats, i Chambery. Skrifvaren skakade på hufvudet. Har kände icke till någon sådan person. J