skulle kunna tänka sig, att hvartdera riket på samma sätt turvis förestode ledningen af förbundsangelägenheterna i förhållande till utlandet, om nemligen det skandinaviska statsförbundet på ett säkert och tillförlitligt sätt vore försäkradt om ständig neutralitet. Man skulle vidare! kunna tänka sig ett slags fursteråd, bestående af regenternas med instruktioner försedda delegerade; men äfven ett sådant blir opraktiskt, då det endast vore tvenne monarker inom förbundet och den enes delegerade för tvenne riken på förhand hade gifven öfvervigt. Det är derföre svårt att tänka sig ett sådant statsförbund — alltid under den förutsättning att man önskar ett sådant med bibehållande af tvenne dynastier — annorlunda ställdt än så att monarken öfver de två redan förenade rikena finge ledningen af försvarsväsendet och utrikesangelägenheterna, med konstitutionel pligt att höra ett vid hans sida stående förbundsråd, i hvilket hvardera af de tre regeringarne skulle insätta sina medlemmar, och med etablerande af konstitutionel ansvarighet för den gemensamme krigsministern och utrikesministern inför ett förbundsparlament. Tal. tänkte sig detta förbundsparlament sammanträdande i Göteborg och sammansatt af tvenne kamrar. Den nedre kammaren skulle bestå af representanter, utsedda efter de vallagar, som hvartdera riket för sig antoge, och efter proportionen af befolkningen, t. ex. 1 för 30,000, hvilket för Skandinaviens 72 millioner innebyggare skulle göra 250 representanter. Den öfre kammaren borde deremot bestå af ett lika antal representanter från hvarje land, utsedda af rikenas särskilda nationalrepresentationer, t. ex. i allt 90, d. v. s. 30 från hvarje land. Talaren tänkte sig detta förbundsparlaments befogenhetsområde till en början icke sträckande sig så långt, som det nordtyska förbundsparlamentets. Förslag skulle emellertid från dess sida kunna väckas om gemensamhet i vissa andra angelägenheter och till följd deraf om organiserande af nya förbundsmyndigheter, för hvilkas trädande i verket dock skulle erfordras båda monarkernas sanktion. Talaren trodde det vara af vigt att, om man är intresserad för en sak, våga tänka tanken ut med bestämdhet och söka pr2ecisera sina önskningar och sträfvanden i praktisk form. Det är klart att hvarje sålunda bestämdt och detaljeradt program stöter på långt större motstånd och hinder, än när man håller sig på de allmänna ordalagens område; men det framkallar också mera verkligt intresse. Det är lättare att för ett sådant kunna framkalla en opinion, än om man på frågan: hvad viljen I? — endast kan svara med sväfvande fraser. Talaren slutade med ungefär följande ord: , Tidpunkten är sådan, att hvar och en som är politiskt tänkande, som vågar tänka på framtiden och icke anser hvarje tanke derpå såsom ett straffvärdt crimen l:ese mot den dorska och lugna materialismens majestät, gör sig redo för sina åsigter, hvad man kan hoppas och hvad man har att frukta. Europa är på visst sätt stadt uti en statsrättlig omorganisation. De hittills gällande fördragen äro sönderrifna. Det gäller att skapa en ny positiv statsrätt, ty icke kan man väl för allvar antaga, att det närvarande förhållandet skall fortfara, att staterna skola stå isolerade vid sidan af hvarandra, utan andra principer än näfrätten och tillfälliga allianser, samt att den allmänna fördragsrätt, som är frukten af ett årtusendes politiska och sedliga utvecklingsarbete, skulle vara alldeles bortkastad. Det är af vigt för hvarje folk att under denna omskapningsperiod hinna någorlunda intaga sin rätta plats, innan ett nytt fördragssystem kan anses genomfördt och sanktioneradt. Om den skandinaviska nationaliteten samlar sig till ett helt, om den tyska enar sig genom friheten, såsom den italienska, om England genomför sin parlamentsreform, om Spanien blir qvitt sin ömkliga dynasti och förenar sig med Portugal o. s. v., då torde den tid icke vara aflägsen då federalismen, som är framtidens stora politiska princip, gör sig gällande inom det europeiska statssystemet såsom ett helt. Det skulle icke vara någon dynastisk sammanvärjning emot folken, utan en verklig folkens heliga allians, en europeisk konfederation, framkallad af iden att låta i förhållandet emellan nationerna rätt vara rätt och moralens grundsatser göra sig gällande. Staden och Länet. Skolhusinvigning. En vacker och hög21 — 2 121 1w