Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1866, sida 3

Lördags insända, anser jag mig dock pligtig görs detta lika mycket för min egen som mitt sällskaps skull, alldenstund sagde framställning innehåller beskyllningar, så ärekränkande att de ej gerna oanmärkt kunna få passera. En teaterdirektör bör väl framförallt vid valet af prestationer a afseende vid publikens smak och vunnen erfarenhet, och jag har, såvidt det i min förmåga stått, städse sökt göra detta. Jag hade derföre ej anledning förmoda, att då en pjes för tredje gången under oförminskadt intresse från publikens sida gifves, densamma kunde vara för publiken mi haglig, och insändaren torde väl derföre stå ter ligen isolerad i fråga om sin mening i detta hänseende. De framställda anmärkningarme lära väl också mindre afse de i Fredags gifna pjeser, än den balett, hvarmed spektaklet afslutades. Densamma är emellertid en scen ur teaterstycket Bockfoten, som under loppet af sommaren 50 gånger uppförts å Manegeteatern i Stockholm och dervid lyckats tillvinna sig en bildad allmänhets bifall, utan att några anmärkningar mot dess scdlighet försports. Då så äfven härstädes hittills varit förhållandet, har jag svårt föreställa mig att denna balett är af så sedeslös art som insändaren vill låta påskina, och under inga omständigheter torde, om äfven meningarne härom kunna vara delade, en antagonist vara berättigad till ett så dant ohemult uppträdande som den indignerade åskådaren, hvars stilprof ej så obetydligt slagit in på det obehörigas gränser. — Jag skall allt framgent söka tillvinna mig en aktad publiks bifull, men lika litet som t. ex. Stockholms kongl. teater kunnat fästa afseende vid en eller annan insändares mening, då denna varit stridande mot den teaterbesökande allmänhetens, lika omöjligt är det för en enskild teaterföreståndare att göra detta. Åsigterna här, som i andra lifvets förhållanden, kunna vara delade, dock måste den bildade publiken väl vara den säkraste kontrollanten, att ej en teaterföreståndare tillåter sig uppföra något, som ur moralisk eller sedlig synpunkt är förk ligt, och minst torde denna publik vilja som sin målsman erkänna den, som så litet förstår vä sina ord, eller klä sina tankar i en anständig form. Jag kan försäkra insändaren att jag har förmånen sammanträffa med en ej ringa del af detta ärade samhälles medlemmar, men af ingen har jag förnummit ett så afgjordt ogillande af den omtvistade baletten, som af det sätt, hvarpå insändaren mot mig och mitt sällskap uppträdt. Göteborg den 5 November 1866. C. Rohde.