3 — rr så många andra, att tiden får lösa frågan. Samhället bör dock icke en minut släppalh den ur sigte. Sjette häfte af Nybloms lätteraturtid-Äg skrift har nu i dagarne utkommit ochinnehåller följande kritiker: Den svenska konsten på skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. Af C. R. Nyblom. (37 sidor). — Vår tid och dess sträfvan. Populära föredrag för folket af N. Lilja I. II. Af Dan. Klockhoff. — Svenska Urkunder: Handlingar rörande Sverges historia med understöd af statsme-m del i tryck utgifna af kongl. riksarkivet; förstalt serien: Gustat den I registratur D. I-IIT; andra s serien: I. Lagförslag i Carl IX:s tid. — Svenska riksarkivets pergamentsbref förtecknade med anU gifvande af innehållet — I 1351—1382. — Uisto-li riska handlingar till trycket befordrade af kongl. n samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia D. V. — Handlingar ur von Brinkmanska arkivet på Trolle Ljungby ut-S gifna af G. Andersson. D. II. Af —Il. — SvergesI nationalmuseum, dess byggnadshistoria, dess arki-s P . tektur och samlingar m. m. En öfversigt af F. S. Af C. R. N. — Kort bandbok i tyska litteraturhistorien utgifven at Carl Frank. Öfrersättning efter andra upplagan af J. G. C. Äf C. R. N. — Nya böcker. Den ovanligt sakrika , kritiken öfver t svenska konsten af Nyblom vittnar om djupa studier äfven inom den praktiska delen af måleriet, och vi behöfva ej rekommendera den, men tvingas att upp-t mana hvarje sann vän af skön konst att med eftertanke genomläsa densamma; nad turligtvis så till förståendes att den blir sj. en död bokstaf för alla, som ej med egna ögon sett de kritiserade arbetena, men deremot en välkommen vägledning till att3 bilda sig ett omdöme öfver hvad man sjelf reflekterat till, men måhända funnit dun1 kelt och oklart samt ett ämne till motkritik. — Att en kritiker blir alltid mer eller mindre subjektiv ligger i sakens natur, och äfven hr Nyblom visar emellanåt en skymt deraf, och det är derföre det blir lätt för en hvar att ställa upp en motkritik — låt vara att äfven den blir st skef. Vi skulle vilja förändra ordspråket h till ,,in dubio veritas. Framlidne biskopen öfver Westerås stift d:r C. E. Fahlerantz, som under sin Upsalatid var Westmanlands och Dala nations ,. inspektor, och hvars stora kärlek till den nation han tillhörde ännu icke vid hans sistå stunder förbleknat, var i Thorsdags afton föremål för en enkel minnesfest, då lt, nationen inbjudit den dödes slägtingar och förölrigt härvarande medlemmar af den vittra areopagen, der ännu stolen står tom efter honom och blir svår att fylla, samt dessutom t ett antal damer. Westmanlands nationssal är en af de vackraste här finnes, och mycket har dertill just F. bidragit. Kring sj. taklisten sitta Greklands vise och skriftställare, och på ena väggen står Iduna il. lebensgrösse med odödlighetsäpplet i sin hand, bjudande ungdomen smaka på den ljufva frukten. På en upphöjning at friskt grönt och inom en stjernekrans på dunkelJ botten stod bilden af dagens hjelte, be-IJ strålad med ljus af 4 kandelabrar. Sedan j. alla voro samlade besteg professor Svede-i lius den nedanför draperingen anbragta k tribunen och höll från densamma en af 1 dessa vältaliga minnesteckningar, deri han ! är mästare, och berörde alla sidorna af Fahlerantz talanger. Som talet blir inom kort till trycket befordradt, uppskjuta vi detaljerna deraf till dess. Före och efter talet afsjöngos nedanstående verser, författade af rektor Staaff, som vid tillfället var sjelf närvarande: l — 2 8 — 2 in (Mel.: ,Stilla skuggor breda sig i qvällen. 7 Mycket, Svea, måste du förlora! f Dock bland sönerna lefver qvar 0 Helgd åt minnet af det ädla stora, Svenska männen från flydda dar. 0 Sorl af dagens mångljud tiger, M När tilll minnenas stjernvalf stiger 8 Vördnads enkla offergärd och viger f Unga hjertan till enig tack. Ädle gamle! Du har nedlagt stafven, y Men ditt minne skall icke dö. k Kärleks friska rosor uppå grafven Nu vill hembygdens ungdom strö. Snillet prise snillets tunga, Må vår stämma blott rörd besjunga Varma fadershjertat för de unga, Icke kyldt under årens snö. I Fadershanden gerna du oss räckte, Aldrig räknande hvad du bjöd; 87 Don Länge redan slägte efter slägte Skiftat här dina gåfvors stöd. Högre tack vi dock dig bära För hvar ädel, hvar högsint lära, För den sång ,,om lycka och om ära, Som ej dör uti svenska bröst. Vörda, kämpe i de ungas läger, Efterdömet af ärlig strid, Af det nit, som offrar sig och säger Tryggt sitt ord i en stormig tid! Trogna strider väl behöfvas. Blottei dem våra krafter öfvas, Och i elden sanningen må pröfvas; Så blott vinnes den gyllne frid. Skåda här hur Öfverherden lönar Dagens mödor med ljuflig qväll, Huru kärleks makt, som allt förskönar, Solbelyst patriarkens tjäll! Herrligt här besannadt vordet Ser du löfter af himlaordet: Liksom friska plantor omkring bordet Sina barn skall den fromme se. Fader ett blott du af oss begärde, Tag det här uti festens stund! Löftets ord den bygd att blifva värde, Hvilken fostrade vårt förbund: För det rätta modigt strida, För det heliga tåligt lida Och i fosterlandet troget sprida Ljusets herrliga rika skatt. — — E ÖO 0 — Sedan den spirituella delen af sesten var öfver, tågade nationen med sina resande gäster under sång till IIotell Phoenix (f. d. Claes Löfs lokal), der en enkel sexa var arrangerad, hvarvid skålar af alla möjliga slag aflöste hvarandra. I festen deltogo c:a 180 personer. Bland öfriga inbjudna syntes landshöfdingen grefiskopeh, rektor magve Hamilton, hr erke