Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1866, sida 1

gora, ty trän morgon ull qväll ha pohsmännen, n.b. mot kontant ersättning, fullt upp att göra med att ta reda på debitorer, och det ser ibland ut som kåren endast vore till i och för denna sysselsättning. Som nu under dessa kritiska tider lagsökningar lära hopat sig till ovanligt antal, så är det klart att det ligger i verkställarnes intresse att förtjena så mycket som möjligt, och der ha vi en orsak hvarföre icke polisen har tid att ta reda på det, för hvilket den väl till en stor del är pligtig, nemligen på oordningar och andra lagstridiga handlingar, eller med andra ord: hålla ordning och reda inom samhället. Att denna deras bristande förmåga (enligt deras egen utsago: bristande tid) väl till en god del har sin rot från deras förmän kan icke förnekas, och är här ofvan till en del bevisadt, så att i någon mån kan man frikänna dem, ehuru den blir så minimal som möjligt. Såsom exempel på en vacker uppfattning å deras sida af deras kall, kunna vi återgifva ett räsonnemang mellan en af de herrar, som kommit hit för att forska efter kyrkoherde Weideman, samt en af våra , Taugenichts. Då han förebrådde polismannen att ingenting blifvit vidtaget för att få reda på den bortkomne, fick han till svar: ÅA karlen död så är han död, och i alla fall så har inte vi gjort af med honom. Hvad skulle det tjena till och bråka med den saken — ett värdigt svar af en rättvisans handtlangare! Att under sednaste tiden åtskilliga oordningar förekommit ha ni läst i tidningarne, och hr Sundvallson eger här en stor förtjenst, emedan han framhåller ruttenheten och för allmänheten skaffar klarhet i de dunkla frågorna så mycket han förmår. Atskilliga tidningskorrespondenter ha dock gjort till sin uppgift att förstora hvarje den minsta handling. Så läste vi häromdagen i en landsortstidning en berättelse om huru nästan hvarenda person gär med skarpladdad pistol, huru man ej vågar sig ut på gatorna efter kl. 9, huru dessa äro solktoma efter denna tid o. s. v., samt i en annan, att militär blifvit inkallad, och att polisen blifvit förstärkt. Hvad pistolerna beträffar, så är det nog sannt att det finnes en och annan, som bor i aflägsna gränder, som försett sig med dylika mordvapen, men de kanske belöpa sig till ett halft tjog, och hvad gatornas folktomhet beträffar, så kunna vi försäkra att den ej efter klockan 9 är större nu än den fordom varit. Någon militär har ej hörts af och om polisen blifvit förstärkt, så måste det vara i osynlig måtto. Visserligen lofvade herr Dreijer på dess besök här för några dagar sedan, att vi skulle få någon af detektiva polisens medlemmar hit från Stockholm och om de äro anlända, så utgör det väl den enda tillökning som polisstyrkan fått under sednaste dagarne. Utt mycket komiskt moment i alla historier, som äro gängse, är borgmästare Kindeströms nattliga utflygt i sällskap med några .behjertade poliskonstaplar samt en länsman från trakten. De foro, efter hvad ryktet förmäler, ut i täckt vagn, försedda med lyktor, för att riktigt noga leta. Resultatet blef naturligen det vanliga, om man ej får anse det förhör, som de på andsvägen lära underkastat några fredliga stadsbor, hvilka hardt när ej höllo på att slippa ifrån dem, såsom ett vigtigt tjensteåtgörande. Nattvandrarne voro ute i samma ärende som de åkande, fast — frivilligt och ej så makligt. Sedan jag läst tidningen Upsala för i går (som, inom parenthes sagdt, icke är den allra finkornigaste hvarken mot sin kollega eller mot polismyndigheterna), finner jag att den nattliga polisen blifvit ökad, så att dess antal nu belöper sig till simma 12, ett antal som ökar allt utom — säkerheten. Förliden Tisdag hade stadsfullmägtige saken på tapeten och anslogo då 1,000 rdr af stadsmedlen till polisens förstärkande för tillfället, hvarjemte en komitå nedsattes för att utarbeta ett förslag till bättre organisation af mycket berörde polisstyrka. Emellertid äro tvenne lösdrifvare häktade, om hvilka man visserligen icke har några speciella misstankar att de begått de sednaste ogerningarne, men som dock komma under kategorien ,,i allmänhet misstänkta. Den ene är redan förut känd i polisen, der han blifvit straffad för stöld. — Så stå sakerna nu, och vi hoppas att det snårt skall bli ett slut på den allmänna både oredan och bitterheten som här dag efter dag ökats. Kyrkoherde Weidemans sorgliga hädanfärd har åter dykat upp som samtalsämne, och det ser verkligen mer än misstänkt ut med personens i fråga försvinnande, då man nu blifvit af hans slägt upplyst om att den urkedja han hade i sin västficka icke var den, som han haft vid sin klocka, utan att den förra endast varit medtagen till lagning. Detta i förening med den försvunna annotationsboken innehållande 50 rdr samt klockans läge vid dambordet öka den förut allmänt framkastade suppositionen, att W. blifvit af våldsverkare rånad och kastad i Fyris alldeles på enahanda vis som hr Steinmetz, ehuru denne blifvit illa tilltygad, men haft bättre tur att hjelpa sig upp. Man må komma ihåg att W. var 69 år gammal, och om också icke något yttre vald visat sig, så kan äfven detta ha en förklaringsgrund utan att frågan om mord förfaller. Tidningarne här omtala allmänt att han varit sedd på flera sweizerier, och efter en upplyftande glad marknadsdag bör en gammal gubbe vara mindre svårhandterlig för så öfvade bofvar (vi förutsätta