— Uddevalla—errljunga-jernvägen Intyget öfver den besigtning, som af statens kontrollerande ingeniör, major Lilliehöök, före banans öppnande å densamma förrättades, lyder som följer: På begäran af direktionen för jernvägsanläggningen emellan Herrljunga—Wenersborg—Uddevalla har jag denna dag besigtigat vägsträckar mellan Uddevalla och Salsta stationer, äfvensom förut sträckan mellan Vara och Herrljunga, hvarjemte jag öfvervarit förnyad profbelastning, efter uppsättningen, af stålbron öfver Hutvudnäsöfallet af Göta elf: och har jag dervid befunnit att arbetena blifvit väl och ändamålsenligt utförda efter nådigst gillad plan, med betydliga förbättringar. serdeles deruti att de flesta broarne blifvit uppförda af jern i stället för trä. — Vid öfvergången af Risån, der nådigst gillade förslaget upptager en träviadukt på pålar, är i stället en kulvert anlagd, och en nära 70 fot hög jordbank med vanliga doseringar af 1 på 1!; under uppförande. Men då i följe af det under denna höst inträffande starka och långvariga regnande, en del af den utafregnvattnet upplösta bankfyllningen å bankens norra sida på en längd af 70 fot nedskridit, och på 10 till 14 fots längd skadat kulverten, som för öfrigt är orubbad, och denna skada ännu icke hunnit repareras, — så har för möjligheten af trafikens efterlängtade öppnande på förut bestämd tid den härvarande högsta delen af banken, — till förekommande af ytterligare nedskridning — blifvit sänkt 25 fot, samt en träviadukt af erforderlig styrka tillsvidare uppförd. I följe häraf, och oaktadt någon grusning och andra mindre kompletteringar ännu återstå, anser jag trafiken nu kunna börjas å ofvannämnda delar af jernbanan, nemligen emellan Uddevalla, Wenersborg och Salsta samt emellan Vara och Herrljunga, med iakttagande af den serdeles försigtighet, som är af nöden till dess tågpersonalen och banbetjeningen hunnit fullt inöfvas, ofvanstående mindre kompletteringsarbeten å banan och stationerne fullbordats, samt under det lastvagnar ännu tillsvidare begagnas för persontrafiken. Venersborg d. 15 Okt. 1866. D. N. Lilliehöök. — Folkskolorna i Bäfve socken. Bohusläns tidning för sistlidne gård ag berättar: Vid kyrkostämma med Bäfve församling den 15 dennes hafva de röstegande förenat sig om ett beslut, som, på samma gång det länder församlingen till heder och båtnad, äfven skall blifva ett vackert föredöme för andra församlingar, specielt för en närliggande. Vid en föregående kyrkostämma i hade en komite, med kaptenlöjtnanten C. S. von Krusenstjerna, Andreas Larsson i Nöthult och Olof Nilsson i Listaskogen till ledamöter, blifvit nedsatt för att afgifva förslag till uppbyggande af npa folkskolehus. Denna komite hade föreslagit, jatt ej mindre än 5 nya folkskolor af mindre storlek skulle uppbyggas. Folkskoleinspektören mag. I Leidesdorff hade äfven till församlingen inlemnat förslag, i hvilket han förordade begagnandet af 4 nya skolhus. Det såg till att börja med vid kyri kostämman mörkt ut för den goda saken, då åtskilliga församlingsboar föredrogo de ambulatoriska skolorna framför fasta dylika och då törsamlingen för de föreslagna byggnaderna ej hade att disponera öfver större belopp än 1,000 rdr, hvaremot kostnadsförslagen gingo ut på närmare 7,000 rdr. I sitt förslag hade dock folkskoleinspektören gifvit förhoppning om att, genom hans medverken, ett lån för ändamålet å 2,000 rdr skulle kunna bekommas af hushållningssällskapet eller landstinget. Man stod just i begrepp att fatta beslut om uttaxerande af 20 öre pr fyrk under ären 1867 och 1868 samt en fyllnadsuttaxering år 1869, då konsul W:m Thorburn uppsteg och befriade församlingen för dessa brådstörtade utgifter genom att erbjuda ett lån å 4,000 rdr att med 110 årligen afbetalas under 10 år. i Sedan de ekonomiska svårigheterna således voro betydligt lättade, fattades, med 2,524 fyrkar mot 733, det beslut, att fyra nya skolhusbyggnader skulle uppföras, en för 50 barn, två för hvardera 40 och en för 30, samt att församlingen åtager sig en kommunalskatt till nödigt belopp för att med 1,, om året amortera de lån, som för ändamålet behöfde upptagas. För detta beslut talade varmast hr öfversten och kommendören Nauckhoff samt konsuln Thorburn. Mot saken talade regementsläkaren doktor Appeltofft hufvudsakligast ur financiel synpunkt, emedan han ansåg denna utgift öfverstiga socknens förmåga, då den med 50 rdr skulle höja de redan förut dryga hemmansskatterna, samt landtbrukaren F. Ädler, som föredrog de ambulatoriska skolorna. Torsamlingen beslöt ytterligare: att skolan skulle under byggnadsåren 1867 och 1868 fortgå på sätt som hittills; att med början af år 1869 skulle den oexaminerade lärarinnan utbytas mot en examinerad lärare; att man till Kongl. Maj:t skulle ingå med ansökan att af de för ändamålet anslagna medel erhålla ett bidrag för en gång af 500 rdr till minst tvenne trädgårdsland, samt af till folkskoleväsendets förbättrande anslagna medel begära ett bidrag af 225 rdr för församlingens 3:ne små: skolor. Alla dessa hedrande beslut blefvo i Söndags juSsterade. Ar. 1