Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1866, sida 2

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) — Gör icke det, sade Ida. — Jag är er upprigtigt tacksam för er underrättelse. Och sedan voro de båda tysta. Han var italienare — han hade varit sjöman — han hade nämnt namnet Capri. Han kunde kanske veta någonting om Maddalenas historia — vara i stånd att säga mig någonting — göra mycket tydligare för mig. Hvem kunde veta? Det var icke omöjligt. Det var värdt att försöka. Hvad skulle jag göra? Att fråga honom skulle vara att omtala för Ida allt hvad min stolthet hittills hållit försegladt i mitt eget hjerta, och att icke fråga honom skulle vara att försaka ett tillfälle, som kanske aldrig åter skulle yppa sig. Under det jag ännu var förvirrad och villrådig talade Ida åter. — Hur länge sedan, amico, sade hon, — är det ni öfvergaf sjön? — Omkring tre år, signora. — Ni finner det förmodligen mera lönande att sitta för artister som modell. — Att vara modell, signora, är icke mitt näringsfång. Jag sade signoran det, då hon bad mig sitta 1ör sig. — Sannt; det hade jag glömt. Ni är balladsångare? — Ja, signora. — Och hvarföre öfvergaf ni sjön för att ) Se H.-T. N:o 253