Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1866, sida 3

Blandade ämnen. Afliden ryktbar person. Våra läsare erinra sig måhända den beryktade mördaren Dumollard, som för några år sedan afrättades i Lyon. Som hekant är, lockade han unga tjenstflickor, under förevändning att skaffa dem goda platser, till aflägsna ställen, der han plundrade, våldförde. mördade och begrof dem. Marie Pichon, som äfven fallit i detta odjurs händer. men genom en hastig tlykt räddade sig i det ögonblick, då han skulle läta henne dela de andras öde. förorsakade hans upptäckande. Marie Pichon har nu aflidit i sin fäfsernestad. der hon helt förglomd under den sista tiden lefvat med sin mor. Genast efter rättesångens början erbjöds henne såväl i Lyon som i Paris att offentligen visa sig på kafderna. Hon afslog dessa anbud och gaf sin hand åt en originel engelsman, som, sedan han rest omkring med henne en tid på kontinenten. hastigt dog och lemnade henne i stor nöd. IIon återvände nu till sin födelsestad. En dag var hon i närliggande stad och kom tillfälligtvis in i ett vaxkabinett, der bland andra ryktbara personligheter äfven Dumollards och hennes bilder funnos. Hennes egen var just icke behaglig att skåda. Detta fann hon för stark och utropade: å såg icke Marie Pichon ut; se hit. jag är Marie Pichon. Alla menniskor strömmade nu till kabinettet, och dess cgare, som den dagen gjorde goda affärer. erbjöd sig att engagera: henne. Marie antog förslaget, men hon stannade icke länge der: fruns man blef nemligen svartsjuk på henne, och, sedan hon lyckligt undaått ett förgiftningsförsök, skiljde hon sig från sällskapet och återvände till sin mor. Der ingick hon nytt åktenskap med ca bonde, men denne dog också snart. Marie siyttade åter till sin mor och födde sig med handarbete. Hennes helsa blef allt mera vacklande och hon afled efter svåra plågor. 1 hennes födelsestad, der hvar och en kände henne, väckte underrättelsen, att denna qvinna. som en gång sysselsatte hela Europa, dött, icke den minsta uppmärksamhet. En aning, (Efter en gammal anteckning.) Åldrig har ,.Don Juan utförts bättre, än en afton il Mänchen, då Mozart sjelf ledde repetitionen. Dödssjuk af en tärande åkomma, som redan i hans 35:te år bortryckte honom ur verlden, försjönk Mozart i den djupaste hänryckning. då han hörde! n musik utföras så själfullt. Bifallet var krormande, och då Donna Anna hade elutat sin stora aria, trädde hon med särar i ögonen fram till den store mästaren, som slöt hennes darrande händer i sina, i det han sade: , Mottag min hjertligaste tacksägelse Donna Ann Genom er har jag först ätt lärt känna mitt verk. Ni har väckt mig till medvetande om mitt eget jag; nu skall det blifva mig mindre tungt att dö Dö! dö! återtog hon. i, som är så ung, så rik på snille och lagrar, hvilken tanke! Ungdom talang och bifall, min kära Donna Anna. kunna icke aflägsna döden; de tvenne sistnämnde mörda den första. Ja, jag har fattats af en underbar aning om min nära förestående dåd. Det ar väl ungefär fjorton dagar sedan jag helt Iugnt satt och arbetade i iam studerkammare: jag höll inse på med de sista sidorna af min Titus, då en obekant plötsligt stod framför mig, utan att jag hört honom komma in. Han var alldlöles sxärtklädd, och aldrig har jag sett en sadan blohet, som var utbredd ofver hans ansiete, Jag komsade han, för att påminna dig, att du märva ett requiem för full orkesters. lät requiem! upprepade jag. och för hvilken? ; Han såg på mig med genomborrande blickar och sade änn en gång: Du måste skrifva ett requiem! Derpå försvann han. Sedan dess visade sig denna syn ännu tvenne gånger för mig, och i går, just som jag steg upp i vagnen, såg jag den ånyo. j Under denna berättelse hade Mozart blifvit dödsblek och den unga sångerskan icke mindre. Het syn bknar en, som äfven jag har haft, sade hon. Då jag för två dagar sedan vaknade, såg jag en svartklädd, blek skepnad stå vid min säng; skepnaden lutade sig öfver mig och hvis Nad mig i örat: .,Donna Anna! Donna Anna är död! Just som jag nyss sjöng de sista takterna i niu aria, åg jag samma syn stiga upp från parterren och a åt mig... Gud väre mig nådig! Gud vare oss nådig, Donna Anna utropade Mozart. Han lemnade skyndsamt teatern, stängde sig inne på sitt rum, och skref redan samma natt det reimijem. som fantomet hade begärt. Andra morgonen kom teaterns regissör för att förkunna, att aftonens spektakel var instäldt. Donni Anna, som aftonen förut hade repeterat, hade under natten hastigt aflidit. Mozart borttorkade en tår och sade;