Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1866, sida 2

min Lilla atelier och målade från hvilken nodell hon kunde finna. En dag påträfade hon åter den skäggige guitarr-sångaen från Via della Croce och förde honom hem i triumf. Sedan han suttit för nenne två timmar, afskedade hon honom med ett aftal för följande morgonen och kom till mig med sin skizz i handen och vufvydet fullt af proj — Se, Barbara, sade hon; — det är blott ett groft utkast, och likväl, hvilken effekt redan! Ian har ett för tjusande hufynd — så ädelt, så melankoliskt! Jag har den största lust i verlden alt genast jörgtaga en stor tafla och göra honom till hufvudfiguren. Den skulle blifva passande att skicka till Zollenstrasse till täflingen ista vår, och om jag icke gör mig säker om denna modell medan j jag kan få honom, skall jag helt och hållet gå miste om hoom; ty han skall snart begifva sig härån, har han sagt mig. IIvad säger du om Galileo inför Inqvisitorernas råd, eller Columbus framläggande sitt förslag inför rerdinand och Isabella? Bada äro bra imnen, och jag har utkast till båda i min portfölj. Det göres alltid anspråk på, ser du, att man skall göra någonting storartadt i Rom, och — och om du icke tror, att jag tog mig vatten öfver hufvudet — — Den som ingenting vågar, vinner ingenting, svarade jag legnde. -— Lät mig se utkasten! Hon sprang och hemtade dem. Båda voro utmärkta; men jag föredrog Columbu — Och du tror verkligen, ati jag kan: våga åtaga mig det? sade Ida ifrigt. — Det gör jag visst. — Och min modell?