Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1866, sida 1

— Planer? sade hon. — Jag har inga, utom att studera flitigt. — Men hvar ämnar du bo? — Det har jag intet begrepp om. — Har du inga vänner i Rom? — Jag trodde icke det för en timme sedan. — Skulle du vilja bo hos mig? Min padrona har ett rum att hyra ut och — — Hvilken lycka! Jag ville heldre bo hos dig än någon annan i hela verlden. — Och jag kan försäkra dig, min älskling, att du är den enda menniska i verlden, som jag skulle vilja bo tillsammans med. Dina kappsäckar, ser jag, äro ännu icke ens öppnade, så, om du vill, kunna vi skicka efter en vettura och genast resa. — Men din man — är du säker, att han skall blifva nöjd med att — att en främling — — Min man är icke i Rom, och jag har blott mitt eget nöje att rådfråga, då jag för dig till mitt hem. Är du för trött att följa med mig nu? — Trött? Asynen af ditt ansigte har förjagat all min trötthet. Hur långt hafva vi att färdas? — Omkring en half mil. Om du föredrager att gå, kunna vi skicka sakerna med en facehino. — Jag skulle mycket heldre vilja gå om — om — du — — Det skall ticke trötta mig, svarade jag hastigt. — Jag går ut hvarje dag vic den här tiden, då skymningen inbrytet och eftermiddagshettan är förbi. Det skal göra mig godt att långsamt promenera her 1 denna behagliga aftonluft. Så trefsade vi oss ned för de mörk: