Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1866, sida 1

— Genom ett bref, som jag erl:öll i dag. irån professor Metz. — Professor Metz. Han visste då hvar du var och — ja, naturligtvis, ty han var ju i Rom för några månader sedan! Jag förmodar ban träffade dig och — så dumt af mig att icke genast gissa det! Så besynnerligt af honom att aldrig säga os ett ord om dig! Men, d propos, liebe, jag vet ännu icke ditt gitta namn. Jag känner dig endast som min skolkamrat, Barbara Churchill. — Då måste du känna mig nu, k Ida, som Barbara Carlyon, svarade jag — Barbara Carlyon! Hvilket vac namn! Ah, j ag trod Ido alltid, att du skulle blifva gilt med herr Farquhar och blifva en förnäm dam, mycket rikare och präktigare än vär skorhertignma. Jag är nästan ledsen att du är rs Carlyon i stället. Och säg mig nu någonting om din! man; men du ser dedrökad ut. Ilad har jag sagt? 8 it — Ingenting. köra Ida — ingenting åtminstonc, som du kunde hjelpa, eller jag undvika. Så — du tycker om namnet Carlyon? Det är ett, som bar vållat mig mycken sorg. Vi vilja icke tala om min — min man eller mig sjelf just nu. D ämnet är plågsamt, och — och — det r Pianna di Spagna, och kyrkan deruppe r Trinitå de Monti. Detta är det engelska qvarterct a af Rom. Der borta ligger iskAkademien. Vi hafva nu blott några alnar längre at: gå. ida tryckte ömt min arm och svarade. intet. Hennes glada ordsvall var hämmadt, (och jag kunde se att hennes goda hjerta Åar bedröfvadt. Då vi närmade oss hörnet af Villa della Croce, påträffade vi en grupp