Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1866, sida 1

non för att möta sin niece i Pisa, och lan blef stället så odrägligt, att jag ic ville stanna der längre. ke — Men gallerierna och kyrkorna — belt säkert var du förtjust deri? — Förtjust! de förtrollade mig. genomvandrade dem, lil velträdgården. Om jag s hvad jag kände, då jag hasta gången s Michael Angelos David, Mor hur jag nästan gret af glädje, då jag befann mig i närheten af Venus och I , skulle du skratta åt mig. Har in funnits ett sådant paradis för en målare som Uffizi? Kommer du ihåg den första långa korridoren, full af religiösa änmen ur den tidiga Toscanska skolan? Kommer du ihäg alla dessa sorgsna Madonnor, hvar och en med hufvudet litet på ena sidan, och dessa stela englar med gyldene hår, som hålla upp händerna i tillbedjande, icke krökande ett finger? Kommer du ihåg de besynnerliga gamla helgonen i hofdrägter, så lika Ludvig XI? Det gör jag visst, och de märkvärdiga landskaperna i bakgrunden, der otretliga röda slott äro satta på otillgängliga ljusblå klippspetsar. — Och så Niobe, och Madonnan della Seggiola, och frescomålningarne af Giolto — är det icke någonting att hafva lefvat för, då man har sett dem? Men man kan ju icke taga sin boning i kyrkor och gallerier, och Florens är mycket ödsligt etter klockan tre på oftermiddagen. Jag önskade mig ofta tillbaka till aka ademien, oaktadt Eap! nael och Giotto. Men du har ännu icke sagt mig hur du fick veta min ankomst till Rom.