Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1866, sida 3

hvardera lemnat honom en fjerding. Upptäckten skedde derigenom att Andersson äfven infunnit sig hos sockerbagaren Lindberg och begärt att för hr Setterborgs räkning erhålla konfekt, som väl tillagades, men under tiden skickades bud till hr Setterborg, då den upplysning vanns att den utskickade vore en bedragare, Samtidigt försporde handlanden Ahrenberg att det icke hängde rätt ihop med smö en, hvadan hr Setterborg underr tades härom, som då begaf sig till handl. Ahrens salubod vid Torg atan. Utanför boden träfes Andersson, som kom bärande med en tom fjerding, hvari det emör förvarats ilket han fått hos Ahraherg. Meningen var, efter hvad Andersson sedermera upplyste, att återställa tomkärlet, men vid åsynen af hr Setterborg kastade han fjerdingen från sig. Han blef straxt fasttagen och af en poliskonstapel uppförd i vakten. Andersson var i går inställd till förhör i poli kammaren, då hr Setterborg, handl. A. E. A. Törnsten. A. Svensson och A. T. Ahrenberg, de båda sednare genom ombud, voro närvarande. Hr Axel Törnsten påstod att handl. Setterborg borde betala den smörfjerding Andersson fått hos honom, då smör vid andra tillfällen på lika sätt köpts i Törnstens salubod genom Setterborgs tjenstefolk, hvadan Törnsten icke hatt skäl att missa Andersson, utan trott honom vara stadd i aden, helst Setterborg icke som han bort enom tidningarne eller på annat sätt låtit gifva känna att Andersson befunnits vara i Innan smörfjerdingen, som uppgick i värde til rdr, erhölls, hvilket skedde den 13 sistl. Augusti, hade ett fruntimmer inkommit i saluboden och begärt prof å smöret, hvarefter sjerdingen hemtats af Andersson. IIr Törnsten ansåg derföre att samma fruntimmer vore delaktigt i Anderssons brott och begärde att han skulle yuppiÄ sa hvem denne person var. Törnsten trodde äfven att Andersson sjelf icke skrifvit regvisitionerna, utan att någon nnan varit honom behjelplig härmed. När Törnfick betalning för en annan fjerdes om den som 2 T 2. Å lvid för denna, förklarade Setterborg, att hsarken nan eller hans hustru reqvirerat eller fått samma fjerding. Handl. E. A. Törnsten och hr A. Svenssons omud instämde af samma skäl som handl. A. Törnsten anfört i dennes påståenden, hvarjemte af dem upplystes, att Andersson gått till väga på ungefär ika sätt vid de andra fjerdingarnes erhållande, han hade först begärt och fått prof å s t, hvarefter fjerdingarne blifvit af honom afhemtade på grund af reqvisitionern Iir SLetterborg ansåg sig icke vara skyldig att etala hvad Andersson sålunda falskeligen tillnarrat sig i hans och hustruns namn, helst Andersson redan för ett par år sedan lemnat hans tjenst och Setterborg icke kunde ansvara för hvad han derefter företagit sig. Då Setterborg hade 30—40 tjenare kunde han väl icke annonsera när dessa flyttade, eller huru de uppförde sig. Dessutom ansåg hr Setterborg att om behörig uppmärksamhet egnats åt reqvisitionerna. hade lätt kunnat upptäckas. att dessa voro falska, enär häri förekommo flera helt tydliga fel i stafningen. Handl. Ahrenbergs ombud meddelade, att belrägeriet upptäckts straxt efter det Andersson fått smörtjerdingen hos Ahrenberg, så att denne sått tillbaka sin vara af den, till hvilken Andersson försålt densamma. Tilltalade Andersson erkände a att. han på de falska reqvisitionerna, hvilka han sjelf skrifvit, men icke någon annan, tillnarrat sig smörfjerdingarne. af hvilka den ena försålts till en okå Larmgatan, den andra afyttrats i mi ner på fiera ställen och den tredje köpts af en obekant person vid Kyrkgatan, allt efter 10 å 11 rdr lispundet. Handl. Ahrenbergs smör såldes vid Fisktorg men hade sedermera återställts. Andersson ville deremot icke medgifva, att han skickat något fruntimmer att hemta prof å smöret hos handl. Axel Töj utan uppgaf att det varit han sjelf som visades till rådhusrätten och Andersdshusidkaren Claes Carlsson, larelägenheten i huset N:o 26 vid i går uppkallad i polisen den 21 dennes haft sin der otillåten tid, derunder och tillåtit kortspel, hvari han äfven sjelf deltag också iukallade alla de gäst natt besökt denna spelklubb 20 Edvard Olsson, månadskarlarne Johan Wilhelm on, Sam. Nordl 1, 5. J.. Larsson, B. son, Gustaf And , Martin Andersson, J. A. Olsson, hotellvaktmäst. S. Edman, borstaren J. F. Johansson och hattmakaregesällen Aug. Matteson. Ala vero tillstädes, med undantag af Edman. Carlsson medgaf riktigheten af angifvelsen, men sade att kortspelet, som varit kille, egt rum i köket, hvadan han trodde sådaast icke-vara underkastadt samma ansvar som om det skett i värdshuslokalen. Aklag. upplyste att köket och rummen, som beaenades till värdshus, utgjordes af samma lokal, hvartill blott fanns en sång och v donna var sata in, hvarför maj ör att inkomma i Gästerna medgåfvo att de sam kortspelet. Nordlund anförde serskildt att han väl spelat kille, men icke haft några penuingar. Förhöret uppsköts till nästa dag, då Edman skulle inställas och alla de öfrige iter vara nårverande. ge deltagit i sovs klubb synes äfven ha gifvit inledning akel och slagsmål mellan nå fra af rna, ty månadskarlarne C. W Jakobsson och Sven Fredrik Larsson hade till i går låtit i polisnaren inkalla månadskarlen Joh. W. Audersn och Gustaf Andersson i påstående om ansvar ör det de våldfört sig å Jacobssson och Larsson. Jakobsson anförde mot Joh. Anderson, att denne i klubblokaden melian kl. 121 på natten fattat Jakobsson vid strupen med ena handen och ned den andra till delat honom en örfil, hvaraf JahunssOn e vid en var den att Jakobsson, som förut delta; ki espelet. icke velat vara med om bortspelandet sf ce fickur, när Jakobsson funnit att spelet förmhledde till gräl mellan spelarne. Jakobsson an åg att 2 0 personer voro tillstädes vär lelsen timade. Andersson nekade till att ha för Jacol son, utan var det denne som i ansigtet, hvaraf blodvite uppkommit. lersson hade då 9 skuftat Jacobsson från att freda sig Sven Lar Ä klag 1 t sig mot frit honom aa d 01 ver att Gustaf Andersn. med hvilken Larsson säll kapat vid nämrde id å Carlssons klubb, följt erter Larsson, när denne begifvit sig derixån på väg til sin bostad och it han upphunnit honom å Torggatan, fattat tag Larsson samt dervid sönderrifvit hans rock och cadat visten, hvarför Larsson, för att afre våldsamheter, som Andersson tyc vara sinnad att begå, ropat eft patrull, hvilen infann sig och tog honom i skydd. Larsson ordrade 15 rdr skadan å rocken. Andersson deremot påstod att det just varit Larsson, som på lika sätt förgått sig mot. lesfnr och att han dervid blott föst Larsson u , för utt slippa från en så besvärlig karl. vittnens inkallande uppskötos båda målen I nästa Fredag. Blandade ämnen