Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1866, sida 2

Barbaras Historia). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) besväret att skrifva till mig, mein professor: — Ja — helt säkert. Åter en lång tystnad. — Jag har en ynnest att bedja er om, började jag slutligen. — Det vill säga, en ytterligare till så många föregående. — Ni behöfver endast nämna den, barn, sade han, med samma stirrande blick. — Då — önskar jag, att ni lofvar mig någonting. — Jag lofvar. Hvad är det? — Alt hälla mitt namn, min vistelseort, sjelfva min tillvaro hemlig. Att förneka mig, om det så skulle fordras, inför min egen fader. Han såg upp bestört. — Er egen fader? utropade han. — Inför min egen fader — min egen er — alla, som någonsin känt mig. För — för mr Farquhar, om han åter skulle besöka Zollenstrasse. — Mr Farquhar? sade han hastigt — Den rike engelsmannen, som — — Densamme. Lofvar ni detta? — Jag har losvat, svarade ban, sjunkande tillbaka i sm förra ställning. — IIvarföre jag begär det, fortsatte jag stapplande, — är — är af ingen vigt för någon annan än mig sjelå. Jag är icke lycklig. Jag ser tillbaka på en mycket ) Se II-T. N:o 249: