HD— — — — — dagen, likt en konsert af högtidliga instrumenter. i — Jag önskar jag hade gått till B-—b— bottnen, sade stammaren klagande, i det han lutade sig öfver ledstången. — Jag önskar detsamma af hela mitt hjerta, svarade Penwarne. Några minuter till, och vi voro alla på vår väg tillbaka till Rom. Mr Robson och mr Penwarne delade vår vagn och pratade italiensk politik, böcker och konst hela Under det vi färdades framåt, gick! solen ned, och höjdernas f: des från rosenrödt till ametist oceh ametist till kallt och vinterlikt grått. XXI KaPirner. Professorn. Jag hade hela dagen kopierat Seiarraalatset och satt hopkrupen vid min lilla prasa efter middagen, då professorn steg in, oanmäld, och satte sig ned midt emot mig. — Aftnarna äro ännu kalla, sade han. — Jag är glad, att ni har en brasa. — De äro mycket kalla, svarade jag, i det jag kastade på elden ett par tallkottar, som genast lågade upp till en vacklande eldpyramid. — Det är muntert, sade professorn gillande. Sa mauntert. att jag endast önskar det vore möjligt att kunna tåla det hela sommaren också. Det är ett riktigt sällskap i en brasa. — Ni är ensam här? — Ibland. Han tlyttade sig oroligt på stolen oech stirrade i elden.