Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1866, sida 2

— tillåt mig att presentera miss Dunham — mrs Carlyon, stammade professorn. Miss Dunham räckte fram sin hand med det vänligaste leende i verlden och sade: — Ni är mycket välkommen. Vårt bord är blott försedt med kall mat; men om ni vill uppväga vår välvilja mot rätterna, skola båda stå till er tjenst. Jag tackade och följde henne, under det professorn hastigt hviskade mig i örat. — Miss Dunham, ni vet — den namukunniga amerikanska författarinnan. Ett af de mest intagande fruntimmer i Rom Miss Dunham återtog sin plats vid öfversta ändan af bordet, gjorde plats för mig vid sin högra sida och presenterade mig för det öfriga sällskapet. Professorn fann en plats längre ned, och sålunda befann jag mig, för första gången sedan den olycksfulla balnatten på Ashley Park, omgifven af främlingar, lyssnande till en hvirfvel af konversation och skratt. Förvirrad och sorgsen till mods, satt jag der tyst, svarande enstafvigt då man tilltalade mig, och knappt i stånd att i början reda samtalets särskilda trådar. Omsider, då min förvirring minskades, fann jag, att mina grannar vid bordets öfra ända förnämligast sysselsatte sig med den romerska konstens närvarande tillstånd. — Det som förargar mig mest, sade miss Dunham, — är Roms olycksaliga inflytande på våra unga artister. Män, som i London eller Newyork visade verksamhet och originalitet försjunka här i klassisk oförmögenhet, eller blifva tillverkare af byster och medaljonger. -— Ingenting lättare att förklara, svarade en vacker ung man med långt hår, vid