— vet u-n n nigon hvad som skal uppföras på artisternas fest i år? frågade jen smärt yngling med blåa glasögon. — Jag k—k-kan inte få någon r—r—reda derpå. Det är ännu ingenting bestämdt, svarade mr Penwarne. — Murray talade häromdagen om en parodi på Sardanapalus. men förslaget tycktes icke vinna bifall. — Hvarföre icke spela scenen mellan Pyramus och Thisbe? inföll miss Dunham. — IIvarföre icke spela hela Midsommarnattsdrömmen? sade en annan dame. — Den fordrar inga dekorationer, som icke Campagnan kan förse oss med. — Då skulle Charlie spela Puck, sade miss Dunham leende. — Och ni sjelf Oberon, svarade den unga flickan. — Jag skulle ofantligt gerna vilja spela B-D-bbotten, stammade ynglingen i glasögonen. — Ja, det skulle passa dig förträffligt, sade Penwarne, — och ingen utgitt för hufvudet. — Ni kunde uppställa en årlig exposition, tycker jag, i ett af de privata gallerierna, sade professorn, till svar på någon anmärkning, som jag icke hade hört. Der inga jemförelser kunna göras, qvälves täflans eld. En man borde se sina egna arbeten bredvid sina samtidas, åtminstone en gång hvartannat eller tredje år. — Vi ville gerna göra det, om vi kunde, rade herrn, med hvilken han talade, men tusen svårigheter ställas i vår väg af styrelsen, när helst det fö s. Vi känna alla bristen på ett expositionsrum. Vi skulle kunna företaga större arbeten, om vi hade en stor lokal att hänga dem i. AM