Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1866, sida 2

andra sidan af bordet. — En stackars karl har ju ingenting annat alt göra än välja mellan det antika och det moderna. Det antika drifver honom till förtviflan, och allt hvad han gör är eländig efterapning. Det moderna är en marknad, styrd af den allsmäktige penningen. — Om artisten gjorde sin skyldighet, kunde han göra denna marknad till hvad han behagade, sade en glädtig flicka, som de kallade Charlie. — Det är hans affär att höja den allmänna smaken. — Allt mycket bra, då han har en bestämd publik att handla med, svarade den unge mannen, — men publiken i Rom är icke annat än en vexlande ström af resande, hvaraf de fleste icke förstå sig mera på konsten än jag vet icke hvad — stackare, som föredraga deras egen fula bild framför bysten af den unge Augustus, och se ett vackrare färgstudium i en aln Tartan än i ett mästerstycke af Titian. — Penwarne, sade miss Durham, — ni blir misantropisk. Den osålda Eval, som jag såg i er atelier i går, skall bevisa er undergång. Kom ihåg fallet! — Jag ville heldre kasta min ,,Eva på elden än sälja henne till någon af edra landsmän, sade målaren rodnande. — En eländig yankee frågade mig häromdagen, hvad jag ville taga för — , flickan, som it apelsiner. — Jag kan berätta er en mycket bättre historia, anmärkte en ung man vid lägre indan af bordet. — En amerikansk kapidalist kom till mig för icke så längesedan och inledde samtalet genom att säga: — Sir, ert namn är Robson. Jag medgafatt mitt namn var Robson. — Och ni är en bildhuggare, sade han. Jag medgaf I