Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1866, sida 1

(Från IIand.-Tidn:s korrespondent.) Upsala d. 23 Okt. För tillfället utgöres allmänna samtalsmnet af tvenne olyckshändelser, som här inträffat på sednaste tiden. Den ena är redan genom tidningarne bekant, nemligen kyrkoherde Weidemans plötsliga försvinnande. Han hade kommit hit till höstmarknaden och varit synlig den 9 hela dagen ute, men den 10 på morgonen saknade man honom, och sedan dess hafva flitiga efterspaningar gjorts för att finna hans lik, ty man antar för gifvet att han på ett eller annat sätt ljutit döden. För några dagar sedan fann man hans klocka vid dambordet nere vid Akademi-qvarnen, och detta gaf anledning till en draggning i Fyrisån, men ännu håller man på dermed utan resultat. klockan lärer saknat den kedja hvari hon annars hängt, och rykten om att han blifvit mördad ha varit i hvar mans mun, alltsedan den händelse inträffade, hvilken jag längre ned vill omtala. De som verkställa ifrigaste efterspaningen äro hans församlingsbor, men vår polis har föga eller intet uträttat för att få ljus i saken, lika litet som den bidragit till upptäckande af andra våldsbragder, hvilka under sista veckan inträffat här. Det skulle tyckas som ett så litet samhälle som Upsala och, jemförelsevis med andra städer, så väl lottadt på rättstjenare, skulle kunna pretendera att få ätnjuta gatufrid. Att friden störes på landsvägarne utom tullarne, det kan nu ingen hjelpa, men att sådana saker kunna passera som hände natten mellan Thorsdagen och Fredagen i förra veckan, är mer än oförlåtligt. För att ej oroa föräldrar, som läsa detta, underlåter jag all mystifikation, som möjligen skulle uppkomma genom att blott utsätta initialerna af personen i fråga. Mellan kl. 11—12 blef studeranden Steinmetz, af Gestrike och Helsinge nation, antastad på Svartbäcksgatan af tvenne samhällets olycksbarn, som först anhöllo om en slant, men ögonblickligen derefter tilldelade 5. ett våldsamt slag med sten eller annat tillhygge; skuro honom vidare genom kläderna, dock utan att nå kroppen, samt öfver båda händerna och i ansigtet, efter hvilken mandat de släpade honom ned till Svartbäcksån, i hvilken de handlöst slungade honom. Det kalla vattnet återgaf honom den berötvade sansen, och han lyckades så undkomma bofvarne till sitt hem, der han blef förbunden och skött. Hela händelsen är visserligen för honom utan tillstymmelse till fara för lifvet, men huru litt kunde icke här ett lif blifva spildt midt inne i en stad, försedd med patrullerande nattvakter. Detta är icke den enda våldsbragden. En annan student blef också öfverfallen på en af bakgatorna vid jernvägen, men kom undan genom sjelskörsvar och tillstädeskommande kamrater. Här börjar, som ni se, alt bli farligt till lif och lem att gå sent ute, och med eller utan fog kan man ej undgå att skylla hvarje sådan tilldragelse på myndigheterna. Här finnes en sådan, nemligen jernvägsstyrelsen, som, sedan den användt sitt arbetsfolk och gifvit det afsked efter slutadt arbete, borde tillse att den massa af lösdrifvare, som den lemnat ifrån sig, transporteras från städerna hvar och en åt sitt håll. De som uttagit sina arbets ar blifva lättare frestade i eu stad till excesser iän om de lifva tvingade att lemna densamma, oci det blir omöjligt för det all örsta sam hälle att håll 90—3060 unga karlar, hvilka, när rusets demon jagar dem framåt, kunna begå hvad brott som helst och till på köpet, som här är fallet, säkra på, att rår myndighet — rättstjanarne, ej spanar ut hvem som begått den eller den våldsbragden, hvadan de gå fria och triumfera öfver sin laglöshet. Att man blir frestad antaga det kyrke