Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1866, sida 3

109 tå ——1 11 HN stulet. Han åtföljde blott Ljung till Pehrssons värdshus, men sålde icke något smör. Pehrsson tycktes vara i dimman och icke ha riktigt reda på hvarken sig sjelf eller smörköpet. Han påstod sig icke ha köpt något sådant af gossarne, som han kallade tjufvarne, men dessa hade begärt att få låna af honom 18 skilling till bränvin. Pehrsson hade dock tyckt att 9 sk. kunde vara nog, hvarför han lemnat detta. Sedermera fann Pehrsson att smörbiten låg i hans kök, hvilket han äfven uppgaf, när poliskonstapeln häktade Ljung och Magnusson. Båda dessa smörtjufvar införpassades till cellfängelset, att der afbida ransakningens fullföljd vid rådhusrätten. — En af dagarne anhölls för obehörigt vistande här för stöld straffade Gustaf Mårtensson från Vesterlanda socken på Inland. Han befanns vara iklädd en blå rock, hvilken han den 2 sistlidne September stulit från drängen Johan Jansson, som i st här i staden. r med Mårten iz upplystes at n att rocken til korridor, utanför det rum Jansson bebor. Mårtensson påstod sig ha köpt rocken i en basarebod, hvarför han vore oskyldig till hvad man lle påbörda honom, men i hvilken bod handeln ett eller af hvem plagget inköpts kunde han ej mare angifva. Målet remitterades och Mårtensson insattes i häkte. — I Söndags på eftermiddagen skedde äfven en annan stöld. kepparen C. Andersson från Köpstadsö å Sty hvilken då hade sin jakt, .Kronan kallad, liggande i stora hamnkanalen vid Norra Hamngatan, hade gått bort från fartyget, utan att låsa kajutan. När han kom tillbaka befanns att en tjuf gästat der och medtagit ett cilfver-cylinderur med kedja, en stortröja af blå doffel, ett par blåa byxor och ett par nya sjöstöflar. Följande dagen upptäcktes, att tjufven var för snatteri strastade Frans Leonard Carlsson, som bortbytt stöflarne till drängen A. Olsson mot ett: par sämre och en mellangift af 3 rdr. Af de stulna persedlarne ha hitintills blott stöflarne tillättakommit. Vid härom i går hållet polisförhör inhemtades ammaren pits i en af poliskonstapeln Sandholm och månadskarlen A. Eriksson, att Carlsson förstnämnde dag på eftermiddagen kommit gående å Vallgatan dervid han burit de nämnde stöflarne och några klädespersedlar, som varit alldeles lika med dem skepparen mistat. Detta föreföll Sandholm mis nkt, hvar:ör han tillfrågat Carlsson om han vore resande, hvilket denne nekande besvarat, och yttrat känner konstapeln icke mig, jag är Frans Carlsson-F hvarefter han omtalat att kläderna tillhörde hans far och stöflarne en timmerman. Då Såndholm icke k Carlsson och trodde honom vara. i rätta ärenden stadd, lät han honom passer hvadan Sandholm blef lurad af tjufven, som trogen helt förnöjd öfver att ha lyckats narra en poliskonstapel vandrade lugnt sin väg. Carlsson, som af polisen sedermera blifvit ertappad och nu inställd, medgaf riktigheten af hvad Sandbolm berättat och Eriksson äfven intygat, men förnekade att ha stulit de nämnda effekterna. Om åtkomsten deraf hade han en lång ihopkrånglad historia att ja. När han i Söndags på eftermiddagen gick förbi domkyrkan mötte han der en som det tycktes hygglig man, som han icke vidare kände än han trodde det han skulle heta Johan eller Johansson. Nog af, den beskedlige mannen hade ifrågavarande persedlar att bära. Troligen var detta honom dock för besvärligt, ty han anmodade i stället Carlsson att göra sådant och uppdrog åt honom att följa med till s. k.? zeln å Stampen, der sakerna skulle aflemnas. När de kommo dit, ingick den obekante i ett hus med kläderna, tillsågande Carlsson att vänta på honom utanför med stöfiarne, som skulle till ett annat ställe. Här stod Carlsson jemt i 3 timmar och väntade, men förgäfves, ty den hygglige mannen lät ej vidare höra af sig. Missnöjd återvände han till staden, medhafvande stöflarne, som han ämnade endast behålla tills han finge de utlofvade drickspengarne för sitt besvär. öljande dagen begaf han sig åter utåt Stampen, för att spana efter egaren till stöflarne. derunder han å Fattighusgatan träffade en kamrat vid namn Körner. följde med honom, Det var dock icke möj få reda på den eftersökta karlen, hvarför han ansåg stöflarne vara sig tillhörige och bytte bort dem till Olsson. På fråga till Carlsson hvarför han haft en helt annan historia att berätta för Sandholm och Eriksson om åtkomsten till kläderna och hvad han skulle göra å Vallgatan, när han var på väg till Stampen, dervid han icke var åtföljd af någon, utar ensam, genmälte Carlsson, att han vid tillfället icke varit riktigt nykter och derför måhända gått någon krokväg, men att hans följeslagare deremo gått raka vägen till Stampen. Det upplystes att Körner, hvilken är en lik god gosse som Carlsson, samma dag flera gånger bytt bort rockar, hvadan det antages att den ena at dem varit skepparens stortröja, och att byten skett i afsigt att sopa igen spåren efter det stulnplagget. Körner, som äfven var inställd, medgaf att har var närvarande, då s ron uppgjordes mel slan Carlsson och Ols t han bytt bor en rock, men denna til nom. Målet upppsköts till den 30 dennes, hvaremel lertid Carlsson och Körner förvaras i cell! . yckliga följder. kimästaren a hoteil Roy Z. A. Pettersson, hade då åkt i en droska å Strand