nande alla personer i hvarje stat, undantagande Indianer, som ej äro beskattade. Men om rättigheten att rösta vid något val för elektorer af president och vice president i Förenta Staterna, representanter till kongressen 0. s. v. förnekas någon mansperson inom sådan stat, som fyllt 21 år och är medborgare af Förenta Staterna, eller på något sätt inskränkes för annan orsak än som straff för förräderi eller annat brott, då skall för sådan stats; representation grundtalet förminskas i samma proportion som antalet af dem, hvilkas rösträttigheter utan ofvannämde skäl äro förnekade, förhåller sig till hela antalet af statens medborgare om 21 år?. Under landets nuvarande konstitution äro de norra staterna representerade enligt i denna punkt föreskrifna regel; men rebellstaterna eller de s. k. slafstaterna hafva utom detta äfven representation för sina negrer, räknade sålunda att 5 negr motsvara 3 hvita; och emedan dessa negrer ej hafva rösträtt, så finna vi att hvarje hvit eller röstberättigad person i sydstaterna beräknas lika högt som s45 i nordstaterna. För att illustrera detta, vilja vi taga Illinois och Syd-Carolina som exempel. I Illinois hade vi 1S60 en folkmängd af 1,700,000. I Södra Carolina (en slafstat) var den litet öfver 700,000. Enligt grunden för representationen, sådan den nu är, voro de berättigade till 6 ledamöter (representanter) i kongressen. Låt oss nu taga ett lika antal (700,000) af Illinois medbor så finna vi att för desse var äfven Illinois berättigad till 6. Dessa 700.000 i Illinois gifva alla sina röster för dessa 6 medlemmar; men icke så i Syd-Carolina, ty af deras 700,009 äro blott något öfver 200,000 hvita, och bland dessa hade blott 40,000 rösträttighet (de fattige hvita få ej rösta i den staten). Således hade dessa 40,000 landsförrädare i Syd-Carolina lika stor rösträttighet i kongressen, som 700,000 patrioter i Illinoa, eller hvarje annan af de norra staterna. oo Hvem vill säga, att en hvit persons röst i Illinois eller Minnesota, Wisconsin, Iowa eller någon annan fristat ej är lika god och ej skall räknas lika högt som en hvit mans i Södra Carolina eller någon annan rebellstat? Det är blott rebellerna i södern och deras tillgifne tjenare 5copperheads i norden — samt deras öfversteprest Andrew Johnson — som gä Denna sak så rättvis och klar, att det vore en dårskap att spilla tid med att bevisa den. Det fordras blott att en förnuftig och rättänkande meniska förstår den för att gifva sitt bifall åt konsi g att ändra ofvannämnda förnuftsande. Det tredje vilkoret är: ,,att ingen person kall blifva en medlem af För. States kongress eller hålla någon civil eller militär tjenst under För. Staterna eller under någon stat, som, efter att förut hafva svurit trohets-eden till För. Staterna som dess kongressledamot, officer i För. S:s armå eller flotta, såsom medlem af någon stats legislatur eller som en exekutiv eller judiciel embetsman — likväl deltagit i rebellionen emot samma regering eller gifvit skydd och hjelp åt dess fiender. N.B. Kongressen skall hafva rättighet att med två tredjedels röster af hvarje kammare borttaga detta hinder. Detta åsyftar att straffa hufvudmännen för rebellionen genom att fråntaga dem de omnämnda politiska rättigheterna. Massan af folket i södern rör det icke; det angår blott sådana som vid krigets utbrott innehade höga platser inom landets Stjacise och oaktadt sin pligt och sin embets-ed ställde sig i spetsen för en fiendtlig här för att störta den regering som hade närt och hedrat dem. Då ran ihågkommer att, enligt landets lag, är straffet för deras förbrytelse död, så kan man ej anse det för hårdt eller grymt, då vi äro villiga att eftergifva dem allt, och blott fordra att de hädanefter ej få styra landet eller skipa lagar för oss. )et fjerde villkoret är: att giltigheten af Förenta Staternas allmänna skuld, iklädd enligt lag, innefattande skulder ådragna för pensions och bounties betalning, för tjenster gjorda för rebellionens undertryckande, ej skall kunna ifrågasättas; men att hvarken Förenta Staterna eller någon enskild stat skall antaga eller betala någon skuld eller obligation, hvilken ikläddes för att understödja rebellionen emot Förenta Staterna, eller någon fordran för förlusten eller frigifvandet af en slaf, — utan alla dylika skulder, obligationer och fordringar skola hållas ogil— tiga och kraflösa. Det långa krig, som Johnsons vänner i Södern ådrogo landet, kostade oerhörda penningesummor. Ett af våra fienders hopp var att Förenta Stateras kredit skulle förloras och medel till krigets ortsättande saknas, och deras vänner i Norden ökte på allt sätt att åstadkomma detta. De förklarade öppet att våra papperspenningar voro af intet värde; de höllo tal och sökte att öfvertyga folket att landet var ruineradt, att skulden aldrig kunde betalas, att fattigdom, armod och elände kulle följa inom några månader 0. s. v. Oaktadt allt detta, och oaktadt det verkligen ofta såg mörkt ut, så lemnade likväl det lojala folket sina penningar till regeringen, köpte stats-bonds och förskaffade penningar till krigets fortsättande, utan att utländska kapitalister behöfde anlitas. Nu fordrar hufvudsakligen den ofvannämnda punkten, att de skulder, som så ingingos, skola enligt: löfte betalas och att ingen kongress skall hädanefter kunna fråntaga eller förneka blesserade soldater, soldaters enkor samt faderlösa barn deras pension och andra bounties. År icke äfven detta rätt och billigt? Låt oss antaga att dessa vilkor ej blefve bifallna; att inga sådana garantier uppställdes, utan att Löderns medlemmar till kongressen fingo utan inskränkning intaga sina platser der; antag vidare att med tillhjelp af deras gamla vänner, copperheads i Norden, de en gång skulle få majoritet i Förenta