—4441—2—— 2 Göt teborg den 24 Okt. Den stora tvistofråga, som ventileras i Förenta Staternas alla landsändar och som ställt dess kongress och president hr Andrew Johnson i den bittraste fiendtlighet mot hvarandra, ligger uti de vilkor, som kongressen uppställt för de rebelliska staternas återinträde i unionens alla rättigheter, hvaraf den första och förnämsta är äterinträde i den gemensamma representantförsamlingen, kongressen. llerr Johnson påyrk ar att detta återinide skall beviljas de kafvade rebellerna en vilkor; kongressens stora majoritet vidblifver hvad den sagt, och alla de fria staternas befolkningar ställa sig alltmer bestämdt på den sednares sida. Det saknar ej intresse för svenska lisare att erhålla en närmare kännedom om den sak hvarom här är fråga, och vi meddela derföre en framställning i ämnet uti Svenska Amerikanaren, hvilken synes oss klart och slående utreda det rätta förhållandet. Tidningen yttrar: Låt oss nu återkomma till de vilkor, som af kongressen äro bestämda, och som folket genom sina statslegislaturer skola antaga och stadfästa eller ock förkasta. Det första vilkoret är: Att alla menniskor, födda eller naturaliserade i Förenta Staterna och lydande under dess lagar, skola vara medborgare af nämnde stater samt af den stat, inom hvilken de bo; — alt ingen stat skall författa eller genomdrifva någon lag till inskränkande af Förenta Staternas medborgares rättigheter; ej heller beröfva någon menniska lif, frihet eller egendom utan laga process, eller förneka någon person under dess domsrätt jemlikt försvar inför lagen. Detta vilkor åsyftar is punerhet de friade slafvarne i söderr i veta att i rebellstaterna äro de svarte cj ansedde som medborgare, ej heller hafva de rätt att försvara nför domstolarne; de tillåtas t. ex. ej att uppträda som vittnen i något mål. och i de fleste stater äro lagar författade äfven sedan krig ars bela ändamål är att förtrycka och åter försänka i träldom dessa olyckliga menniskor. Då vi isynnerhet ihågkomma, att under kriget voro negrerna lojala mot regeringan, att de vårdade och ledsagade uner nattens mörker, genom skogar och moras, med risk af sitt eget lif, sådana unionsmän som anlitade deras hjelp; att de af sitt lilla förråd födde och klädde våra krigsfångar, under det deras hvita h demokraterna, plågade och svulto dem till d att öfver 100,000 man af dem frivilligt buro vapen som soldater i vår armö och fritt och modist offrade lif och blod för landets och deras egen frihet, samt då vi ytterligare betrakta landets republikanska anda och dess regeringsform, hvars ljalses grundval är att alla menniskor äro Åkapade likar och af Skaparen begåfvade med vissa oförytterliga rättigheter, ibland hvilka äro rättighet till lif. frihet och sträfvande efter lycka — huru kunna vi då ur raktlåta att understödja detta förslag? Det är så enkelt och klart att ingen i detta land kan motsäga det. Här är icke fråga om rösträtt; här är blott fråga om att alla skola få kallas medborgare af det land som födt och närt dem; att de i det landet sitt eget moderland — skola få åtnjuta frihet och lagarnes beskydd. Hvem vill neka äfven den svarte dessa friheter? Kanske utländningen, som här har kommit i besittning af all den frihet och alla de förmåner en regering kan skänka, vill så illa begagna sina nya rättigheter, att han just med dem vill berötva sin olyckliga nästa desamma? Skola vi med våra röster säga, att vi ej vilja tillåta negern — negern, som till och med blödde för den trihet vi åtnjuta — att skörda sitt arbetes lön, eller att anlita lagens hjelp då han lider oförrätter? Det andra vilkoret var: Att representanterna i Förenta Staternas kongress skola fördelas ibland de särskilta staterna i proportion till dessas respektiva antal, räk