Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1866, sida 1

ket häftig mot dig, kära GOOdy — förlåt mig! Torka nu dina ögon och försök att beskrifva honom för mig, och låt oss tänka ut hur vi skola kunna finna honom. och hur mycket vi äro honom skyldiga, och hvem han kan vara För det första, hvad heter han? — Det vet jag inte, min älskling. — Sade han dig aldrig sitt namn? Eller har du glömt det? : — Ilan sade mig det aldrig. — Var han gammal eller ung? Stor eller liten? I.jus eller mörk? — Bevare mig Gud, mitt lam, sade Goodv, med en förvirrad uppsyn, — det har jag inte det ringaste begrepp om. — Det är inte doktor Topham? Hon skakade tviflande på hufvudet. — Du mins att du sett honom på Broomhill? Doktorn, du vet — min tantes doktor, som brukade komma ridande genom parken på sin sille pony — en mycket munter, treflig — Det är ingen jag har sett förut, svarade Goody bestämdt, — och han var allt annat än munter och treflig. Jag menar inte att han inte var god — så god man hågonsin kan vara. Ilan hjelpte sjelf till utt a er upp för trapporna, och han vent af påtrugade mig pengarne, siigande ut ni kunde behöfva några beqvämligheLer, och att det skulle vara nog till allt hvad ni behöfde innan han kom tillbaka. — Och han kom tillbaka? — Ja ja, men — han stannade på hoellet de första dagarne, och sedan han est till påfven i Rom, kom han tillbaka tt par gånger och ville ge mig mer sar hvarje gång; men jag visste, att vi