Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1866, sida 1

DT I — Ah, godt; ni behöfver ej skiljas vid dem ännu, sade Goody med profetiskt lugn. Jag var icke så lätt tillfredsställd, och efter en siund skref jag en liten biljett till värden på min bästa italienska och bad att jag skulle få hans räkning intill närvarande dag. Till min förvåning nekade Goody helt simpelt att bära ned den. — Att bråka på detta sätt med biljetter, och penningar, och klockor, och Gud vet inte allt hvad! utropade hon förargad. — Det är just rätta sättet att bli sjuk igen, så att ni får gå till sängs ännu en månad! Jag undrar hvad doktor Marco skall säga! Nej, nej, — jag vill inte ha någonting att göra dermed. Vänta ännu ett par dagar, tills ni är stark nog att tänka på resan, och då skall jag gerna uträtta ert ärende. Jag steg upp och ringde. — Detta hade jag icke väntat af dig, Beever, sade jag förargad. — Men det finnes tjenare i hotellet, som skola lyda mina befallningar. Dörren öppnades nästan genast, och en uppassare, som troligen just gick förbi, ham in