Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1866, sida 2

EN TO 1 15 —11 f. för vårt försvarsväsen, 1 skapets öfning. Denna frägas vigt ligger deri, att om en trupp, för att motsvara Frigstjenstens (ej paradtjenstens) kraf, måste hållas samlad i kasern ett eller annat år, för att vinna tillräcklig öfning; och om denna således ej kan vinnas (såsom i Schweiz) med ett par månaders rekrytbildning, hvilken sedermera uppehålles genom ett par dagars repetition om året, så faller hela systemet. Det är nemligen alldeles gifvet, att man i ett land som Sverge icke han hålla 40,000 å 50,000 man ständigt i kasern, äfven om hela den stående armben i öfrigt upphörde. För att erhålla ett svar på denna frå bör man tillse och hålla strängt för hvad kriget fordrar af en trupp. Naturligtvis möta äfven här samma moraliska egenskaper, som i fråga om befä3 HHIUL VILL 5I un mligen om manlet, nemligen: kallblodig varo, hvartill komma: up nad och ordningssinne, I fråga om militäri net och sinnesnärpmärksamhet, lydm. a. o. disciplin. insigt och öfning ertordras: säkerhet i de manövrer, som under krig kunna förekomma, samt vapenfärdighet. De förstnämnda moraliska egenskaperna kunna ej inläras; de äro medfödde och bero på det folks anda, karakter och bildningsgrad, hvarifrån truppen utgått. Ilär; beror dock mycket derpå, att de mera bil-. dade samhällsklasserna lemna sin kontin-: gent med till lederna, såsom alltid måste, blifva fallet, när den allmänna värnepligten blir grunden för en armCorganisation,!. utan friköpning. (Så uppgifves att i den preussiska armen, under det sista kriget, inom lederna befunnit sig ej mindre än 70,000 män, som genomgått gymnasier och i högskolor eller tekniska läroverk.) Deremot kan uppmärksamheten skärpas genom öfning, likasom ock ordningssinnet. Af manövrer ifrågakomma — enligt hvad! vi hört af militärer som deltagit i bataljar — på slagfältet blott ganska få. Och! vid deras utförande är det en sak, hvarpå 3 allt beror: att manskapet håller väl ikop. Den raka linien, den jemna takten, m. m. ro oväsentliga saker. Deremot ligger det synnerligt vigt derpå, att när en man stupat, tomrummet efter honom fylles, samt att dervid ambulansen kan verka, utan att medföra oordning i lederna. I bruten teräng bör truppen kunna med säkerhet bryta af, dela sig och åter samlas. H Vår vanliga exercis på fältet behjertar föga dessa omständigheter, men lägger deremot stor vigt vid saker, som i krig ej ega minsta värde. Ville man försöka en simulacre, som motsvarade kriget, så skulle man bland annat söka imitera äfven de omständigheter, hvarunder ambulansen komme i verksamhet. Det vore en öfning och ett prof. Nu hafva vi vid slika ösningar ej ens sett någon ambulans. Utväljer man ur det långa infanterireglementet — det är, märk väl, blott om infanteriet vi här tala — allt det väsentliga, så skall detta kum da intelligent trupp i s ganska snar Vår egen beväringsexercis lemnar derpå många bevis; ja, man har tillochmed erfarit, såväl med beväringssoldaten som rekryten, att de efter 2 ä 3 veckor försämrat sig, i st. för att förkofra sig. Och detta är helt naturligt. Ty när en man med någon intelligens en gång inlärt en sak, så tröttnar han att hålla på dermed längre. Det blir enformigt; han blir håglös och såväl uppmärksamhet som disciplin äro slappade. Korta ösningar med repetitioner hålla deremot sinnet friskt och spänstigt. Så uppgifver ock marskalk Marmont i sina memoirer, att den franske soldaten på tre månader vinner all den krigsöfning, som han någonsin uppnår. En annan sak är, när man vill drilla en trupp till en maskin, som rörer sig efter kommandot såsom när man rycker på en tråd. Detta ansågs under en viss period såsom höjden af soldatmessighet, 8 S 2 hvilken villfarelse likväl Nikolai Krimkrigets vållade hans egen der kostade kejsar Imjukelser och af följande död. Likasom en trupp kan vara fö vad, så kan den vara öfver-enerccrad. Den har blifvit det sednare, när hy och hvarje tempo blifvit så hårdt inöfvade, att soldaten ej vågar röra sig på annat sätt, en omständighet, som till den grad förlamade t. ex. det ryska kavalleriet, att, i en träffning i närheten af Eupatoria, ett fransyskt hussar-regemente, tillhörande general dAllonvilles kår, red tvärs igend det förra utan skada. Den ryske kavalleristen var så bunden vid att hålla hufvudet på sin häst såsom sig borde, att draga sin sabel på ett visst sätt, o. s. v. att han ej förstod göra den näsvise fienden någon skada. — Bättre än detta ideal af entrupp utaf den gamla skolan, är en trupp, som är mindre öfvad, men har i modighet och initiativ. Man kan utan fara för öfverdrift på att den nyare tidens segrar på stridsfå alitifrån de franska revolutionsarmöernas tid, varit lika mycket segrar er gammal slentrian, eller m. a. o, att de visa den moraliska kraftens hos en armå osantliga öfverlägsenhet öfver den råa maskinm. eten. Dermed hafva vi dock ingalunda velat äga, att icke öfning är för en armå högst nödvändig. Tvertom, vi betrakta densamma så vistig, att vi anse ett folkuppbåd af oöfvadt manskap — hvilket blefve krigets yttersta resultat — vara ett ledande till slagtarbänken, hvadan hvarje man bör vara öfvad i vapen. Men vi hafva vela a den stora skillnaden mellan en idig. tillräcklig ösning och en dels dels skadlig öfver-exercis. äl de svenska som de engel villiga skarpskyttekårerna hafva visat, man, med ganska kort öfningstid, kanih hinna rätt långt. Hade våra kårer bättre!s jtvadt befäl, så skulle våra manövrer gå!d sauska säkert. Det finnes tillfällen, dål1 nan likväl redan nu ansett dem fullt lentörliga med den stående armens rege nenten, ett vitsord, som t. ex. Göteborgs-g åren erhöll å Sannahed af slera frarastående män af facket. n a I våra närvarande militära öfningar spel. Je s. k. handaremmen on stor roll. Def