Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1866, sida 3

nera, och der bredvid äro smärre rum för 50. 20 och 10 gäster. Klubbförvaltningen utlofvar billiga priser och ett kök så väl som viner af bästa beskaffenhet: hon måste nog äfven hålla ord, ty gastronomiska konkurrenter lära ej uteblifva. Rundt omkring våningen anbringas en balkong. Deritrån och på terrassen på taket kommer man att njuta den herrligaste utsigt öfver utställningsparken, floden, Champs lystes och den j te-amfiteater, hvartill det höga Trocadero är förvandladt. Framför klubbhuset anbringas en stor veranda och på sidorna gallerier, som, öfvertäckta med glas, skola innehålla ett halft hundra butiker. Aila utställare kunna mot en afzift af 100 francs blifva medlemmar af klubben för de 7 månader som utställningen är bestämd att räcka: icke-utställare måste dertill föreslås af två utställare eller ock af vederbörlig diplomatisk eller konsulatsmyndighet. Marsfältet är till följd af det starka regnandet för tillfället särdeles obeqvämt för besökande; och dessutom måste man ofta göragånga omvägar för att kringgå de öfverallt hopade byggnadsmaterialierna och för att ej komma i kollision med den hvimlande massan af arbetare. Någon fullständig öfverblick af det hela kan man ännu ej få. På de särskilda ländernas utställningsbyggnader återstår för det mesta ännu mycket att göra. Längst komna äro egyptierna. Bland annat som för närvarande faller bjert i ögonen är skorstenarne till de ugnar, som hafva att frambringa ångan för utstållnings-maskinerna; men när byggnaderna blifva färdiga, skola de försviuna bland dessa. Hvad slutligen beträffar den stora central-utställningsbyggnaden, så är visserligen dervid betydligt undangjordt, och med de tusentals armar, sc dagligen arbeta på densamma, skall den utan tv — vel blifva färdig i tid; men för en vanlig betra tare erbjuder byggnaden ännu med sina mån a ställningar, stegar och öppningar en förvirrad anblick. Inom ett halft år skola deremot sotograferna hafva gjort hela verlden bekant dermed. Men ett visst intryck får man redan nu vid dess betraktande: Man vill omöjligen tro på en blott efemär tillvaro af densamma, och man tycker att den, en gång färdig, 1 blifva lika svär att nedtaga som en egyptisk pyramid. Det är icke något elegant glashus, utan alltsammans är solidt och starkt. Sjelfra glaset i fönsterna trotsar ett kraftigt hammarslag. Ensamt den underjordiska delen med sina ofantliga kretsformiga gallerier, som åro öfvertäckta med massiva stenar, måste hafva I kostat millioner. Man vill, som sagdt, icke tro, att ett sådant byggnadsarbete, efter att vara begagnadt i sju månader, åter skall nedbrytas. Ettatjufsnille. En parisisk stortjuf har, enligt Pays, nyligen ådagalagt en slughet, som ståller till och med de londonska ficktjufvarnes berömda skicklighet i skuggan, emedan han icke endast fört den londonska polisen, utan äfven alla sina londonska kolleger bakom ljuset. Han hade nemligen gjort till sin uppgift att förse de londonska assistansinrättuingarna med pinsbacksur i stället för guldur. Dervid bar han sig åt på följande sätt: Han hade nemligen lagt märke till, att de, som undersöka guldurens äkthet, blott probera den ring, hvarmed man upphänger dem, och han hade derför försett alla sina. pinsbacksur med en dylik ring af verkligt guld. Det blef honom en lätt sak att få belåna ett betydligt antal af sina ur, emedan det vid Londons cator finnas lika många assistansinrättningar. som det finnes kafcer vid de parisiska boulevarderna. Men nu kom värsta knuten. Inlösningstiden var snart inne. Om icke uren blefve inlösta, skulle man komma under fund med knepet och uppfinningen gå förlorad för framtiden. Hvad skulle han nu göra? Det var honom omöjligt att afstå från en så rik inkomstkälla och som var i så god fart. Då fick han plö sitt snille. Han f sedlar, tager sin hått och begifver sig till det fo rikaste qvarteret i London, hvilket naturligtvis också är mest rikt på ficktjufvar, som gå på lur. Och der, med näsan i vädret, slängande med armarna och med en godmodig toks af idel beuraran förbluffade min, låter han plundra sig. dock så att han ser noga efter, att man blott tager honom en eller två sedlar i sender. I Åtta dagar derefter voro alla uren inlösta af de lurade ficktjufvarne, och vår snillrike fransman kunde nu börja att ånyo förse assistansinrättni garna med dylika ur. sta nreten samling, i kejserliga hof-miner den nyligen aftördes. Juni på e. m. med en en liten by i Ungern. Ilimlen var vid tilltklar och mölnsri. Stenen borrade sig I fot djupt ned i marken, väger 739 svenska skålpund och hör till de jerurikare, hvilkas specifika vist öfverensstämmer med vår jords. Denna meteorsten är, liksom alla hittills iakttagna, icke rund, utan nästan trekantig. Samtidigt med denna sten föllo närmera 100 mindre. i ån för närvarande uppställd kabinettet i Wien, dit eteor nedföll den 9 all i kuyahi