Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1866, sida 2

XVII KAPITLET. Trött och betungad. Hans hustru! . Han hade kallat henne sin bysten — jag hade hört det — och jag lefde. Jag kommer ihåg att Jag wyästäs. hur det kom sig att orden icke dödade mig der jag stod. Men de gjorde det icke. De endast förlamade mig, tll själ och rp, och lem: made kn eten om det lag, he blit ul. Jag har ingen tydlig hågkoms följde. Jagsåg deras men orden hade Ingen mening fi äg Hugh åter sin skri ; ddalena pafsa lam n att då ta Ni got slags intryck at det som tilldrog elfer märka att der: 3. slutadt. Jag vet icke hur ling r, eller hur jag omsider besann mig i mitt eget ende fran den tomma eldsta börj modvetandet om nin olycka att d gas för mig. Jag bö jade minnas ord för ord, blick för hplick, Ubörd efter åtbörd, alla de t; bevis, som nyss blikvi in6 )örjade f. edragiv mig med m falsk berättelse — att två ord förundrat rela mitt förlintna lir och hela min sramid — att min verld hastigt blifsit ett ros af undergång och att det varit bättre ör mig att fått dö än öfverlefra det Rummet var nästan mörkt. Lampan iade lingesedan slocknat, och end ett vagt sken af stjernorna derute bröt sig 4 genom luckorna. ut —