Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1866, sida 1

bomb föll ned på Meninskys hus. Nästan hela upplagan af lexikonet uppbrändes; sjelfva stilarne, från hvilka det blifvit tryckt, förstördes, och af de få kopior, som återstå, kan man knappt finna en enda, som icke antingen är skadad af elden eller fläckad af vattnet, hvarmed lågorna släcktes. För en fuskare i alla slags tungomål, sådan som jag, skulle en sådan bok — Jag hörde icke mera. Meninsky och hans lexikon, Wien och turkarne tycktes passera förbi mig i ett virrvarr, och då jag åter öppnade mina ögon, var det för att se Tippoos olivfärgade ansigte vid vagnsdörren och den upplysta förstugan. Alldeles uttröttad, gick jag genast upp till mitt toilette-rum, dit min man snart följde mig — Jag har kommit, min älskling, sade han, — för att säga dig god natt och bedja dig gå till sängs så fort som möjligt. För min del, kommer jag att lägga mig sent, ty jag har flera bref att skrifva. — Bref? upprepade jag. — Klockan är ju redan två. — Jag vet det, men då jag skall resa med första tåget och vara på stället vid den tid auktionen börjar, måste jag skrifva nu, eller vänta tills i morgon afton. Ser du, min älskling, jag reser så sällan till staden, att jag är tvungen använda mina korta besök på bästa sätt, och genom att nu skrifva till min advokat, min skräddare och andra sådana personer, som jag kan önska träffa medan jag är i London, besparar jag flera poster och blir i stånd att hastigare komma tillbaka. — Och när blir det, Hugh? — Kanske i öfvermorgon; men jag kan