Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1866, sida 3

a Blandade ämnen. Grym rättsskipning. I T. H. Apels detta år i Zärieh utgifna arbete Drei Monate in Ab nien und Gefangenschaft unter Köniz Theodorus II berättas bland annat följande exempel på akta orientalisk rättsskipning En dag, då den distriktshöfding, till hvilken jag nyss anländt, sysselsatt att dämpa uppståndna oroligheter, träder en gammal qvipna inför honom och beklagar sig öfver, att en af hans folk druckit ur kfat för henne. utan att betala hvad . para (några fver). Skulle du känna igen karlen, qrinma — .Ja. ty på armen ... — ,Tig! af bröt han och lät allihop marchera upp och ställa sig i rad. rinuan betecknade en utaf dem. Den der karlen är det! — ,Har du druckit ur mjölk för den här qvinnan? — , Nej, så mycket mindre som jag aldrig sett henne. — ,. Har du icke alls druckit någon. mjölk? — ,Icke en droppe. — ,Och du står fast vid din anklagelse, qvinna? V Allah! v Allah! Han drack ur mjölken! var hennes svar. — Rista upp magen på honom, befallte odjuret. Befallningen verkställdes ögonblickligen; den olycklige låg der i sitt blod, och den ännu osmälta mjölken straffade honom med lögn. Du har sagt sanningen, qvinna! Hade du ljugit, så hade du fått dela hans öde. Här har du dina penningar. Apel, hvilken reste som läkare, hade bland annat äfven en stark elektro-magnetisk maskin med sig, som alltid gjorde en oerhörd verkan och honom sjelf till en högst vigtig personlighet. Nu förekom följande fall i divanen, der scheiken sjelf satt till doms. En enka beskyllde brodren till sin aflidne man för att hafva för henne undansnillat en viss summa. Den anklagade sköt likväl skulden på sin brorsson, enkans ende son; under allt detta förde de alla tre ett så förskräckligt väsen, att det blef nästan omöjligt att urskilja ett enda begripligt ord. Men för Apel var farbrodrens skurkfysionomi ett tillräckligt bevis på hans brottslighet. Apel berättar: Under alla omständigheter ville jag låta det komma an på ett försök; och efter att hafva bedt scheiken om tillåtelse, gjorde jag några frågor. Med högljudda ord bedyrade den gamle syndaren sin oskuld och angaf den unge gossen så: verklige tjufven. Jag befallde honom tiga samt reste mig långsamt och majestätiskt. Allvarlig och eftertänksam öppnade jag maskinen, skru in ledningstråden och sade med högtidlig Se här! en mäktig ande! mäktig i luften och j den, i elden och vattnet, dag och natt lika mäktig och stor. O Hadgi, är du oskyldig, så skall detta komma i dagen; men är du skyldig, så skall din egen mun fördöma dig. Men först framträde du, 0 enkans son, och befrie dig från den misstanke, som på dig hvilar! Dödstystnad. Alla stirrade orörligt på mig och undrade, huru det här skulle aflöpa. Gossen fattade nu tag der jag anvisade honom, i det han högt ropade: .,V Allah, ana mush el haramiych! (Vid Allah, jag är ick röfvaren). Derpå satte jag maskinen i rörelse, men afbröt likväl strömmen, så att gossen naturligtvis ingenting kände, utan stod alldeles orör fastän bleknande en smula då han närmade sig det hemlighetsfulla tinget. Så svag ndå menniskan, att hon darrar för det obekanta, äfven då hennes samvete är rent. Nu frikände jag honom från all skuld. Farbrodren, som i jan visat ra tecken till oro, återvann sin likgiltiga hålldå han såg, att det icke var något äfventyr vid att fatta i ledaren, och tog nu tag sjelf, s säkert och skrytsamt jag någonsin kunde ö och kallade öfverljudt Allah till vittne på sin oskuld. Jag väntade, till dess hjulet kommit i snabbaste rörelse, och lät sedan hela strömmen från den ganska starka maskinen öfvergå på den arme älmen. Det var verkligen fi väckande att se. huru hans muskulösa gestalt förvreds, huru hans lemmer krökte sie, att se hans ångest, hans räddhåga, och höra det vrålande han utstötte. har jag stulit! Jag nner! För din faders s, ro, betria mig, o owadjahlLugn intog jag min plats igen. Alla tego och häpnade. Till och med scheiken bleknade, då jag råkade komma något för nära honom med maskinen.