Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1866, sida 2

Article Image
tember gaf kejsarinnan af Mexiko, afhandlade hon med mycken energi de frågor, som gifvit anledning till svårigheterna mellan den beliga stolen och kejsar Marimilians regerimg. Den med ovanliga insigter och stor lärdom, äfvensom med en högligen energisk karakter, begåfvade unga kejsarinnan hade under ett helt års tid gjort de frågor, som röra Mexikos ställning till Rom, till föremål för sina oaflåthga studier. Hon försökte underhandla på de grunder, som den helige fadren redan för längesedan tillbakavisat, och bemödade sig att aftvinga honom ett medgifvande, som han icke kunde lemna. Påfven lärer låtit den unga damen förstå, att hennes mission icke anstode hennes ålder eller kön. Men kejsarinnan ville icke höra på de skäl, som den helige fadren ställde mot henne. Hon insisterade med obegriplig envishet på en fortsatt diskussion med honom. Korteligen, trots allt hvad kejsarinnan uppbjöd i lärdom och seghet, blef brytningen mellan Mexiko och den heliga stolen fullständigare än någonsin. Hennes mexikanska majestät förtjenar dock icke I härför så stora förebråelser, som det vill synas. Hennes envishet, hennes uppbrusande sätt, korteligen, hela hennes ovaniga beteende måste skritvas på räkniugen at den nervsjukdom, af hvilken hon redan änge lidit. Denna sjukdom förvirrar under vissa ögonblick hennes förstånd. Så pegaf hon sig den 1 Oktober på morgonen till påfven, utan att förut låta anmäla sig. Hon förklerade honom, att hon var utsatt för en förskräcklig förföljelse; man hade i Hotel de Rome velat förgifta henne, hvarföre hon sade sig icke mera kunna Janse sig säker der. Päfven upptog allt detta med faderlig godhet, lugnade och tröstade henne samt gaf befallning att gifva henne frukost i vatikanens bibliotek, der hon tillbragte hela dagen. Om aftonen försökte man föra henne tillbaka till sin bostad. Hon vägrade hårdnackadt, på nytt sägande sig vara förföljd af mördare, som traktade efter hennes lif, och för hvilka hon endast kände sig säker i vatikanen. Hennes sinnesförvirring stegrades; hon visade tillochmed tillbaka ett glas vatten, af fruktan att man dermed ville förgifta henne. Påfven lät då anvisa henne rum i sitt palats, der hon tillbragte natten och följande dagen. Alltid och öfverallt ser hon mördare omkring sig, som I vilja döda henne. Flera fremmande damer omgisva henne, ty hon tål icke att se sina hofdamer hos sig. Anfallet synes vara framkalladt af en depesch, som hon ått den 1 Oktober på morgonen. AnI gående samma ämne säger en annan korrespondens: Då kejsarinnan Charlottes sinnessjukdom förmärktes, telegraferades till Brässel efter hennes yngre bror, grefven af Flandern, som är henne mycket kär, och till grefve de Combelles, till hvilken hon har stor tillit; den sistnämnde var just på ett besök hos sin familj i Kroatien. Grefven af Flandern tog doktor Blanche, en berömd läkare för sinnessjuka, med sig, och samtidigt härmed kallades till Rom hennes förre lifmedikus, doktor Ziletz från Wien. Enligt ett telesgram från Triest har man lyckats föra den nöga patienten till Miramare, dit grefven af Flandern ledsagat henne. I allmänhet yetecknas den ogynnsamma utgången af hennes besök hos kejsar Napoleon som orsaken till hennes sinnessjukdom. Den olyckliga kejsarinnan är blott 26 år gammal och har alltid gjort sig känd för äreystnad och en energisk karakter. Man omtalar, att både krigsoch finansministern skola lemna sina portföljer. Som efterträdare till den förstnämnde omtalas general Fleury. STORBRITTANIEN. Förre konfedererade kaparen Shenandoah — hvilken, som bekant, öfverlemnade sig åt de brittiska myndigheterna i Liverpool och af dessa utlevererades åt Förenta Staterna samt afamerikanske gesandten afsändes till Newyork, men måste återvända på grund af storm och sedan dess befunnit sig under reparation i en af Liverpools skeppsdockor — torde få många nya äfventyr att bestå, innan den slutar sin bana. Den har nämligen af amerikanske regeringen blifvit försåld till en halfbarbarisk arabisk furste, sultanen i Zanzibar, hvars rike ofta skakas af inbördeskrig mellan tronpretendenter. TURKIET. Upproret på Kandia synes — trots segerbulletinerna derifrån — vara undertryckt, och kandioterna äro på väg att ingå nå

16 oktober 1866, sida 2

Thumbnail